Här är det okej att dejta tre personer - samtidigt

NÖJE

NEW YORK

Det är så lätt att bli kär i den här stan så här års.

Det har jag blivit.

Dåraktigt.

- You see, grejen med dejting är att det aldrig riktigt tar slut. Aldrig riktigt tillsammans. Och om man pratar om det så dör det. Man får heller inte mata det efter midnatt.

Så förklarar en av mina dejter dejting. Skojig, eller hur? Eller är det bara hösten som talar?

För så här är det med kärlek: de som är intresserade blir därmed ointressanta. Så det finns ingen vits med att dejta. Man måste istället vänta på ett under.

Normalt sett.

Men nu, gott folk, nu är det höst här och allt - Bryant Park, Astor Place, Central Park, ja till och med åttonde-jävla-avenyn; allt! - är alldeles vanvettigt romantiskt gult och vackert, brunt och mysigt, vindigt och kärvänligt, poetiskt och sparkalövigt.

Det är autumn i New York, som affischen till Winona Ryder & Richard Gere-filmen, du vet. Placera vem som helst i den här tavlan och hon blir Mona Lisa. Alla normala spelregler är satta ur spel.

Det går att bli förälskad i en get om geten bara håller handen. Det går att vara kär fast man redan fått ligga. Det går rent av att vara förtjust i indiepunkare. Och vegetarianer.

Så jag tänkte: läge att testa det här med dejting.

De kan sin dejting här i det nya landet, en väldig krass historia: De stämmer träff, umgås, kollar hur de passar ihop. Klämmer lite, kollar in priset och lägger sedan tillbaka varan(n) på hyllan.

Eftersom det tydligen är tillåtet att dejta flera på samma gång så dejtade jag tre stycken. (Det är okej här.)

- Det är ju inte så att det är svårt för mig att få ett telefonnummer med mig hem från krogen, sa en extrasnygg.

- Jag är emot familjer, så jag skulle slå dig fri mycket tidigare, sa en feminist.

- Leende aerobics-brudar liksom. Det är alltid de som stoppar sina barn i frysen till sist, sa en obestämbar.

Jag blev förstås kär i alla tre.

Det är så lätt att bli kär i den här stan så här års.

Men kom december.

Allt är bottenfruset igen.

Det är heeeeelt sjukt. Spelar ingen roll vad jag säger, vem jag går till, hur mycket jag än förklarar. När jag kommer ut från frisören ser jag alltid ut som Damon i Blur.

Världens främsta stad har världens keffaste frisörer.

Anthony Hopkins, kokett surgubbe när jag träffade honom, gör en briljant Marlon Brando-imitation hos Jon Stewart (geni) i "Daily show". Men den kan inte ni se.

The Naked Cowboy! Yes. Äntligen har jag fått träffa honom. Han står där mitt på självaste Broadway (kolla bild).

Gosse, får du ligga på det där?

- Waddya think? ler den nakne cowboyn.

Så här års kanske.

Stoppar två dollar i hans stövlar.

Bara i New York, barn, i New York.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen