25 miljarder djur blir mat åt överviktiga amerikaner

NÖJE

Jag har tänkt en hel del på det här med bajset.

En hel del.

Speciellt nu när det är Super Bowl.

Alltså, jag funderar på själva kretsloppet. Ta detta med kycklingar. Folk i den här (just nu så bottenfruset arktiskt vindpinade) staden med drygt åtta miljoner invånare älskar kyckling. Anses väl light.

- Yeah, fresh, säger en chic "Sex and the city"-kvinna, en sån som gillar att äta vitt.

Vi har råkat i samspråk om de här serietillverkade fjäderfäna och enas om att det stryker med runt 600 000 kycklingar i New York varje dag. Kanske 700 000. Möjligtvis 900 000. Men över en miljon"nej, det är tak även för oss.

- Kanske inte så fresh after all, säger hon och skrattar, men bryr sig förstås inte.

Hon lever i Darwinismens krona: Manhattan. Djur äts. Trots olika former av tourettes syndrom lyckas jag därpå avhålla mig från att berätta att jag också har tänkt en hel del på andra ändan av själva matintaget.

Men jag säger inget om det. Vissa saker är, trots allt, bäst osagda. Men det måste bli jättejättejättejättejättejättemycket.

Super Bowl ja, större blir det inte. USA är ett land av fläskberg (nästan två tredjedelar anses "överviktiga" och en av 50 jänkare anses "extremt överviktiga" = 45 kilos övervikt) och i dag slås alla tänkbara svullrekord när den 38:e footballfinalen blir årets största tv-evenemang, som vanligt, med uppemot 90 miljoner tittare.

Domino"s Pizza levererar 1, 2 miljoner pizzor, 42 procent fler än vanligt. Läsk- och öl-försäljningen ökar med 21 procent, liksom choklad, ost, kex och snacks i en fallande skala. Detta i ett land som redan köper läsk och öl för 520 miljoner kronor i affärer varje helg.

Wingstop, USA:s ledande kycklingvingerestaurang, räknar med att sälja minst 1, 2 miljoner friterade kycklingvingar i dag.

Så, ja, jag har tänkt en hel del på det här med"kretsloppet.

Och tanken hisnar, må jag säga.

Hisnar, säger jag!

Det blir plenty.

Om du undrar: 25 miljarder djur slaktas i hela USA för att bli mat varje år, enligt PETA, varav 9 miljarder kycklingar.

Miljarder, ja. Miljarder. Smaskens, eller hur?

Ett helt, helt nytt ämne: Aldrig har jag sett någon så gediget manligt svepa en eldig cajun-martini på Jones Bar, såsom Per Sinding-Larsen gjorde i tisdags.

- Fruktansvärt gott, säger den skånske "Studio Pop"-läckerbiten i samma ögonblick som alla andra brukar sträcka sig efter brandsläckaren.

Imponerande.

Sedan lyckas han känna igen bartendern, Mark Ibold i gamla indiepopbandet Pavement. Tror jag. Han som spelade bas?

Och pappa ska han bli. Per alltså. Grattis där.

Apropå indiepop: det är på detta viset att The Shins med "Chutes too narrow" 2003 gjorde en minst lika bra skiva som The Thrills.

600 000 nackade kycklingar. Varje dag.

Bara i New York, barn, bara i New York.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen