Gibsons film är värre än Motorsågs- massakern

NÖJE

NEW YORK

Judar är galna, kristna är galna.

USA är ett galet land.

Men galnast är nog Mel Gibson.

Janet Jacksons patte var stor i tre dagar.

Mel Gibsons film "The passion of the Christ" ( Jesus lidande) har varit kontroversiell i över ett år nu.

Judar rasade över att den var antisemitisk. Inte för att de hade sett den, den var inte ens färdig. Men ändå. Det är ett väldigt känsligt folk, trötta på att förföljas, och räknade med att Gibson skulle ge judarna skulden för Jesus död.

Tanken var inte orimlig. Gibsons far är närmast vanvettig katolsk extremist som brukar förneka Förintelsen. Filmstjärnan själv har alltid varit hårdkatolik och har nu blivit totalfrälst, slutat vara alkoholist och hittat hem till sin padre.

Klagomålen fick Gibson att ta bort vissa antijudiska klipp för att stävja kritiken.

Det har inte hjälpt. Stevens Spielbergs kollegor i DreamWorks, Jeff Katzenberg och David Geffen, är upprörda, enligt New York Times - en mycket upprörd tidning i frågan. Och två andra judiska storchefer i Hollywood säger att de aldrig tänker jobba med Gibson igen.

Gibson har därmed fått martyrstämpel, trots att det knappast kan anses jättevågat att hylla Jesus i USA. Ungefär lika vågat som att stötta homoäktenskap i San Francisco.

Filmen är den brutalaste jag sett. Hemsk. Hemsk. Får "Motorsågsmassakern" att framstå som söndagsskolan. Piskrappen slutar aldrig vina. Jesus slutar aldrig plågas. Blod, blod, blod. Den är briljant fotograferad, utmärkt regisserad, med inslag av skräck- och splatterfilm, men underhållningsvärdet är begränsat, om man säger så. Det är två timmars ångest.

Passionen hade premiär i onsdags och nu är grälandet hysteriskt. Hysteriskt, säger jag. I vartredje tv-program och varannan tidning är det bråk mellan den judiska vänstern, som dominerar underhållnings- och mediebranschen, och den kristna högern, som dominerar allt annat.

Det absurda är att de bråkar om "fakta". Som att något i Bibeln var fakta! Men att ifrågasätta just själva grunden vore att svära i kyrkan här i landet där till och med punkare bär t-shirts med orden "Jesus is my homeboy".

Jesus är sjukt stor.

Passionen kan bli större än "Titanic".

Men, vem mördade då Jesus? De judiska elitprästarna i templet. Inte judar i allmänhet. Och han lät det hända, det var ju själva poängen.

Jesus hade en death wish.

Men det är bara min tolkning, och jag är sannerligen ingen teolog. Är baptist när jag hör Aretha Franklin, judisk när jag ser "Seinfeld" och katolsk när jag har syndat.

Regissör Gibson kommer från Australien - hela jordens Göteborg - så man borde inte vara förvånad. Men han är verkligen obehagligt homofobisk. Han sa det där om stjärten, att där ska "saker komma ut, inte in". Får han väl tycka. Sen lät han kung Longshank slänga ut bögprinsens fjollkompis genom fönstret i "Braveheart".

Den här gången lyckas Gibson göra den inkompetente fursten Herodes till fjolla! Det är oerhört rubbat. Men då tittar plötsligt både katoliker och judar åt ett annat håll.

Bara i kyrkan, barn, bara i kyrkan.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen