Jag var otippat bra på faderskapet

NÖJE

NEW YORK

Det är dags att komma ut ur garderoben:

Jag är straight.

Nu är det dags för barn - och helikopter.

I likhet med många andras är mitt liv enfaldigt.

Är helt renons på intressen, planer och ambitioner.

Är i stort sett bara intresserad av Nicole Kidman-filmer, Dan Brown-deckare, South Park-avsnitt och Hall & Oates-låtar. Vill inte förändra världen, letar inte efter ett nytt USA - letar bara efter en annan flicka, som Billy Bragg uttryckte saken i "A New England".

Trodde jag.

Men, plötsligt, tog mitt enfaldiga liv en tvär "Om en pojke"-vändning.

I filmen "Om en pojke" med Hugh Grant (och boken av Nick Hornby) har huvudpersonen Will en plan: han ljuger ihop en unge för att ragga upp ensamstående kvinnor. En sådan ansträngning är för mig obegriplig, men i likhet med Will råkade jag plötsligt bli låtsasfarsa. Bara i en dryg vecka, men herregud! Ska jag, mentalt 18, ta hand om Oskar, snart 15, ensam i den stora, tuffa staden New York?

Ja? sa Oskars ömma moder, storasyster Marie.

Ok.

Gulp.

Vad gör en 14-åring? Är de toalettränade? Måste de matas?

Hittills har mitt morbrorskap gått ut på att ge de sex ungjävlarna svindyra presenter på jul och vattenstryk på midsommar. Här krävdes plötsligt en helt ny ansträngning. Här krävdes ansvar. Ansvar. Inte alls min grej. Hur skulle det gå?

Det gick sjukt bra.

Det visade sig att Oskar delade mitt förakt för barn.

Vi hade hur kul som helst.

På en vecka såg jag mer av New York än jag sett på två år. Kan berätta att det är en riktigt cool stad, New York.

Som Oskar sammanfattar saken i ett mejl: Pretzels, sushi, Oak Bar, Plaza, Frihetsgudinnan, Ellis Island, The View, Marriott, New York Times, Central Park, tv, large popcorn with butter, helikopter över Manhattan, shopping, Times Square, Broadway, McDonalds, Wendys, Naturhistoriska museet, gula taxibilar, metro (du ska få tillbaka kortet), fönsterputsning, Hummer, skyskrapor, skor,

lyckokakor, Coca-Cola, Ground Zero, FN (dubbel-Kofi) och dollar.

Jag tror han gillade mig.

Jag gillade honom.

Önskar att han kunde ha stannat.

Nu vill jag ha en egen. Eller två. Gärna tre. Jag var otippat b r a på faderskapet. Och vad ska jag annars flyga helikopter över Manhattan med?

Så, dags att komma ut nu, efter alla dessa år av fejkad metrosexualitet: jag ä r straight. Så straight som man kommer. Sugen? Svar till: "Helikopter & citypromenader".

Hör att Mats Bråstedt har börjat skriva sport! Coolt, nu kan han också få Stora journalistpriset! Precis som mannen med de korta byxorna.

Murvellegendarer som Steve Dunleavy, Cindy Adams, Joan Rivers - och Staffan Thorsell på legendariska krogen Elaine"s 40-årsjubileum i onsdags.

Bara i New York, barn, bara i New York.

Knäxxx in the city

Fredrik Virtanen