Det finns en Johnny i oss alla - och han mår så bra

NÖJE

NEW YORK

Nu promenerar jag på solsken.

Promenerar på solsken.

Och Johnny mår bra!

Har alltid velat heta Johnny.

Johnny.

Det är ett sjuhelsikes namn.

Johnny drar snabbt, Johnny har ett hjärta av stål, Johnny rider i skymningen, Johnny tuggar torrbiff, Johnny skrattar åt döden, Johnny dansar i månskenet, Johnny får ligga, Johnny går Broadway fram, Johnny tar sin rosa Cadillac, säger farväl och tack och bara drar i väg.

Ingen muckar med Johnny.

Johnny är kungen.

Men Katrina and the Waves sjunger inte om någon Johnny i popklassikern "Walking on sunshine".

No siree.

Men jag trodde länge så och" tja, det låter tuffare, kort sagt. Det låter tuffare att sjunga "and Johnny feel good!" än korrekta "and don"t it feel good!", eller hur? Tufft på samma sätt som det är underligt och spralligt att sjunga "Johnny and child reunion" i Paul Simons lyckliga "Mother and child reunion". Speciellt sådana här sprillans dagar när New York dansar på gatorna i nya vita sneakers och västkust-t-shirts och pustar ut på restaurang BLT Steak med en bacon, lettuce & tomato-macka - med gåslever - för 200 spänn.

New York City går på solsken, Park Avenue glider smoothare än Sunset Boulevard i L.A.

Och Johnny mår bra!

You bet your sweet ass he does.

Ett gossebarn som döps till Johnny är predestinerad till någon form av storhet. Johnny Cash. Johnny "Pledging my love" Ace. Johnny Carson. Johnny "Mountain of love" Rivers. Johnny Thunders. Southside Johnny. Johnny Weissmuller. Johnny The Rucker (va?). Johnny Depp. Johnny Horton! Vilket magnifikt namn, Johnny Horton. Och Johnny Paycheck, sweet lord, så mäktigt namn.

"Who"s Johnny"? undrade Motown-sångaren El Debarge 1986.

Johnny kan vara Jesus.

Om Johnny Cash återuppstår från de döda i morgon är det bara milt förvånande. Eller Johnny Ace, som dog i rysk roulett 1954.

Johnny sjunger för alltid, precis som Jesus.

Det finns en Johnny i oss alla.

Och Johnny mår bra!

Okej, med kniven mot strupen, om jag måste välja, om du tvingar mig, och det gör du, då väljer jag en Johnny som är mig extra kär. Han befinner sig i texten till Steve Forberts landsvägsdiamant "Going down to Laurel":

"Look at Johnny jivin" across the floor

He can play the fool and make a few mistakes,

But all the same he"ll never be a bore."

Exakt så. En Johnny är aldrig trist.

Och Johnny mår bra!

Konstigt att vara så förtjust i "Johnny", tycker du? Då ska du veta vad min på övriga vis mer begåvade vän Per Bjurman vill kallas: "Biffen".

Biffen, ja.

- Ja? George Costanza ville ju heta "T-Bone", säger Bjurts, f"låt, Biffen.

Och nu står Mr Softee-bilen här. Mr Softee! Är inte det ett riktigt skönt namn på en rullande glassförsäljare? Och han mår kanon.

Bara i New York, barn, bara i New York.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen