Alltid spännande väder

NÖJE

NEW YORK

Glöm Gud. Det enda du verkligen kan lita på är vädret.

Det är stake i vädergudarna här.

Undergången är nära.

Du som har varit i New York under andra månader än maj eller oktober vet hur det är. Vädret är hopplöst. Men hopplöst på ett intressant sätt.

Antingen så kallt att kalsongerna fryser till is. Eller så hett att taxichaffisarna lägger bort turbanerna. Eller 97 procent luftfuktighet. Eller plötslig regnstorm. Eller det här allmänkladdigt 22-gradigt mulna.

Eftersom new yorkers älskar att gnälla är vädret perfekt. Ständigt ombyte, ständig opålitlighet. Alltid är det nåt med this fucking weather, right?

Men inte bara New York, hela USA dyrkar väder. The Weather Channel - en kanal som sänder John Polmän dygnet runt - startade för 22 år sedan och har nu 105 miljoner tittare i månaden. 105 miljoner!

Jag, liksom Julianne Moore i komedin "Laws of attraction", älskar Weather Channel. Det är ständig action. Röda, svarta, aggressivt taggade pilar som pekar på dunder i New Mexico eller tornador i Kentucky eller brandvarningar i Oklahoma eller översvämningar i Mississippi. Alltid är det väder någonstans i det här jättelandet. Så huka dig, det kan vara på väg åt ditt håll! Fantastisk tv.

"You don"t need a weatherman to know which way the wind blows" sjöng Bob Dylan och han har egentligen rätt.

Men meteorologer har blivit våra nya präster och väder har blivit en religiös upplevelse. Väder är alla människors minsta gemensamma nämnare, kittet som håller oss samman.

Hollywood har förstått det här och i dag går katastroffilmen "The Day After Tomorrow" upp på bio. Liksom hos Weather Channel finns där religiösa övertoner. Vädret styrs av en makt som straffar eller belönar oss beroende på hur vi sköter oss. Väldigt medeltida, väldigt barskt.

Filmen säger i princip att om vi använder hårsprej så går ozonskiktet sönder - och om tre dagar är undergången här. Pang och adjö.

Själv är jag inte så säker. Men jag följer utvecklingen noga på the Weather Channel.

Senaste "Sopranos":

Tony: "Where the fuck you been?"

Christopher: "The highway was jammed with broken heroes on a last chance power drive."

Citat ur Springsteens "Born to run" alltså.

När Biffen ser det kommer han att glömma alla veckans förluster i Vegas.

Och på måndag i ZTV, i Sverige, hos Letterman: Hela "Sopranos"-ensemblen läser topp-10-listan. Missa inte.

Jag: "Oj. Tänk att få dela toalett med en av vår tids största skådespelare."

Peter O"Toole: "Oh, dear boy, även stora skådespelare måste kissa."

Rätt många korvar är platta här. Jag har glömt att säga det va? Blir lika glad varje gång. Platta korvar!

575 000 dollar, nästan fem miljoner kronor. Det är mediepriset för en lägenhet på Manhattan. Snittpris: 919 959 dollar. Det är en del. Det är sjukt.

Bara i New York, barn, bara i New York.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen