Jag gillar alla regniga låtar

NÖJE

KIEV

Alla låtar som handlar om regn är fantastiska.

Såna tankar kan jag få en regnig natt med en galen taxi­chaufför i Ukraina.

Och jag tror att teorin håller än.

Det finns ett noterbart undantag.

Självaste Bob Dylan står för det: hans värdelösa ”Rainy day woman # 12 & 35” (everybody must get stoned, ni vet).

Annars är alla låtar med ”rain” i texten fantastiska. Skira, vemodiga, upplyftande, drömska.

”Blue eyes crying in the rain” med Willie Nelson, ”Ocean rain” med Echo & The Bunnymen, ”Early morning rain” med Paul Weller eller Gordon Lightfoot, ”Here comes the rain again” med Eurythmics, ”November rain” med Guns N’ Roses, ”Always in the rain” med Dion, ”A rainy night in Soho” med Pogues, ”Alabama rain” med Jim Croce, ”Why does it rain” med Darin, ”Buckets of rain” med Bob Dylan, ”I can’t stand the rain” med Ann Peebles?och så vidare in i den molniga evigheten.

Det är nåt visst med regn.

Regn är ett befriande vemod, en ledsen skönhet.

Vi kan gömma oss där i regnet som slår mot taket.

”It’s a good thing tears never show in the pouring rain”, sjunger hjärtekrossade Robyn på heta ”Be mine”. Så sant, så sant, även om det på svenska skulle låta i banalaste laget. Inte som ”Vitt regn” med Ulf Lundell.

”När arbetsdan är slut faller ett regn”, sjöng Eldkvarn på ”Kungarna från Broadway”, ”stan ligger i dimma på min väg hem”.

Så var det häromnatten i Kiev, på väg från arenan till hotellet.

Regntunga gator, kullerstenar, öststatstyngd, Pragueskt, röda lyktor, cigaretter, omvägar, torg, statyer, gator, kullar och en taxichaufför som körde i 180 i den där gamla Ladan samtidigt som han kedjerökte och sa ”maffia”, ”problem”, ”maffia”, ”problem” och skrattade galet.

Det var mycket vackert och vilt.

Lika vackert som en sång med ordet regn i. Eller har jag fel? Finns det dåliga regnlåtar? Jag tror inte det.

”I love a rainy night”, som Eddie Rabbit brukade sjunga.

VECKANS…

Fredrik Virtanen