Han tål alla skämt - om han inte drabbas

NÖJE

Tolerans är komplicerat.

Folk låtsas gärna toleranta – tills skämtet riktas mot dem själva.

Den hycklande soullegendaren Isaac Hayes avhopp från ”South Park” är bevisföremål 1 A.

Jag är inte med i Scientologikyrkan. Inte i Opus Dei heller.

Men om jag hade varit det, om det skulle vara så att Tom Cruises tro eller stegling gör mig lycklig – varför skulle du eller någon intolerant upprörd Maria Schottenius- eller Gunnar Ohrlander-maktmänniska komma och kasta en gravallvarlig moralistfatwa över mig från vänster?

Det kan man undra – och det ska inte accepteras.

Men med humor och satir är det en annan sak. Där måste man tolerera även intoleransen. Isaac Hayes fattar inte det (i likhet med många andra 68-rörelsepersoner).

Hayes hoppade nyss av som kocken Chefs röst i ”South Park” när skaparna Trey Parker och Matt Stone drev med hans religion: Scientologikyrkan.

Soullegendaren förklarade att han uppskattade yttrandefrihet men menade att det fanns ”en växande intolerans mot enskilda personers tro”.

Ja, absolut. Tidningars åsiktssidor, ”Drevet” i TV4, ”Faktum” på SVT och P1 är svenska exempel. Toleransen mot allt icke-svennigt är i fara. Men humorprogrammet ”South Park” är inget exempel på bigott moralpanik. Det är vilt svingande humor och satir.

Matt Stone formulerade Hayes hyckleri utsökt:

– Under 10 år och 150 avsnitt hade Isaac aldrig problem med att vi drev med kristna, muslimer, mormoner eller judar. Han fick ett plötsligt anfall av religiös känsla när det handlade om hans tro.

Exakt. Tolerans är ofta obehagligt självcentrerad. Och om nu du argumenterar att man inte borde skämta med kristna, muslimer, mormoner eller judar (eller servitörer, paintbollspelare, kickboxare, hippies, direktörer, vegetarianer eller journalister) heller så är du en jättefin människa men jag håller inte med dig – men jag tolererar dig ändå.

Så länge du är rolig.

Innelistan och Utelistan

VECKANS…

Fredrik Virtanen