Jag känner mig vilsen och klämd

Det går inte att lita på barnen

NÖJE

Det är problematiskt att bli äldre och leta efter Det Nya.

Det Nya görs som regel av barn.

Jag litar inte på barn. Men vill inte bli gammal.

Jag minns ju själv hur det var att vara barn. Vi visste allting och allting var enkelt. Jämlikhet var viktigt och det fanns bara en väg dit (socialism), Henrik Schyffert var ond, Stefan Sundström var god och Michael Jackson var cool (”cool” var ännu inte ett töntigt ord).

I dag är miljön viktig och det finns bara en väg dit (regleringar), Peter Swartling är ond, Lars Winnerbäck är god och Justin Timberlake är het (”het” kommer att bli töntigt).

Barn är oslagbara

Men barn vet sällan vad de snackar om. Och barn har ingen känsla för kvalitet (som en kvinna svarade i en legendarisk enkät apropå om det var lämpligt med barnarbete för att tillverka skor).

Tv och teater är egentligen det enda stället där barn säger klyftiga saker – eftersom deras ord är skrivna av vuxna. Samtidigt är barn oslagbara på att vara passionerade och kännas angelägna.

Jag tänker på det när jag lyssnar på Jamie T som sjunger ”Salvador”. Han låter som om Mike Skinner var Jarvis Cocker och kompades av Joy Division. ”Salvador” är årets bästa singel, den har nerven.

Han sjunger på ett sätt som antyder att texten är viktig. Som om han tog upp inbördeskriget i El Salvador. Rösten gråter av ilska, ångest och angelägenhet.

Men såvitt jag kan bedöma handlar sången om att han, 21 år gammal, är trött på ett ack så hårt liv på pubarna i stadsdelen Wimbledon och att han gillar en strippa vid namn Lucy.

Jag älskar Jamie T

Eller: jag vet inte. Det är det jag försöker säga. Jag älskar låten, jag älskar Jamie T, men jag vet inte om det är möjligt att ta en 21-åring på så oerhört stort allvar.

Det är ju numera bara en myt att den bästa popkulturen gjorts av konstnärer innan de fyllde 25, med tiden har de hunnit ge oss så mycket mer.

Bob Dylan är ett utsökt exempel. Han skulle aldrig i dag skriva de texter han skrev som barn. Han är visare i dag än då. Samma sak med vilken skådespelare som helst. De blir bättre. Men fulare och långsammare.

Gamlingar har mer att säga oss än barn men barnen har mer energi. Vi som är mittemellan är i limbo, hopplöst inklämda mellan generationer, med en fot i graven och en i vaggan. Vilsna.

Veckans...

Fredrik Virtanen