Europa har dålig smak

NÖJE

KIEV

Kravallpolisen luktade svett.

Rökig, äcklig uniformerad Ukraina-svett.

De arga punkarna stoppade de - men inte Norges fjantiga fjäderfä till fåntrattsrock.

Smaken är oerhört kackig i Europa.

Det är förstås ett skämt.

Hela tävlingen, alltså.

Att Vitrysslands briljanta eurodiskoschlager inte gick vidare är precis lika rimligt som att Astrid Lindgren skulle förlora en barnbokstävling.

Och Islands lika sorgliga öde är ämne för moderna sagor.

Men ni vet hur folk är: livsfarliga. Direkt livsfarliga

Tur att demokratin i det här fallet inte sträcker sig längre än till åsikter om musik. Annars står vi snart och säger "Heil Hitler" igen.

Samtidigt: vi svenskar ska vara tacksamma.

Givetvis hjälper det här Stenmarcks chanser. Att gamla trötta farbröder i Ungern och banala barn i Tyskland röstade fram getost, youghurt och rumänska oljefat istället för sofistikerat isländsk eskimosexighet och vitrysk öststatsglamour är bra för Sverige på ett vis som Carl Bildt aldrig kunde föreställa sig när han myntade frasen i mitten av 90-talet.

I övrigt:

jag gissade de flesta låtar rätt. Även att Norge - Euroboys lökiga kusiner från landet - skulle lalla vidare.

Jag förstod att dålig smak är helrätt just nu. Åtminstone i de här delarna av Europa.

Dålig smak är ju roligt, men dålig lukt är hemskt.

Att hänga bredvid kravallpoliserna som skulle ta hand om de aggressiva punkardemonstranterna som demonstrerade mot president Viktor Jusjtjenko i målade ansikten var ingen lek för näsan.

Det hade varit lämpligt om de omdirigerat trupperna till de okunniga europeiska landsbygder som röstade ut Vitryssland och Island.

Ni såg programledarkillen?

Hans brittiska öststatsengelska är galnare än det här landets taxichaufförer. Och de är galna, må ni tro.

En helt annan sak:

Svenska Sonja Aldén, som körade med Litauen som borde gått vidare, tog med sig Kalles Kaviar till kaviarns förlovade hemland. Kalles Kaviar!

Vid hennes nästa resa till Saudiarabien tänker sweet Sonja tydligen ta med sig lite svenskt grus.

Och på väg till Turkiet packar hon väskan med Scans allra finaste kebab.

Att det finska bidraget

med den norska Geir Rönning inte gick vidade med hans deppiga koskenkorvagråtare är inte konstigt: han var var ständigt återkommande trubadur på Champs i Motala för sådär tio år sen. Gediget, absolut. Men fel. Inte ett dugg Euro. Och hans kostymer kan få en blind man att gråta.

Startnummer 14

för Martin på lördag. Inte klockrent. Men han når topp-8. Lätt. Om han tänder till. Och det gör han.

Plusligan

Fredrik Virtanen