Alla kriser leder inte till ny konst

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

Kurt Cobain och Nirvana var en motreaktion på 80-talets yuppies. Men dagens kris kanske bara leder till egoism.
Foto: ab bild
Kurt Cobain och Nirvana var en motreaktion på 80-talets yuppies. Men dagens kris kanske bara leder till egoism.
NÖJE

1968. 1977. 1991.

Krasch-året 2008 kan också gå till historien som ett av de stora, viktiga åren då något värdefullt hände som förbättrade konsten, rocken och livet.

Men 2008 kan också ha varit starten på en helt kolsvart ego-tid. Domedagen.

1968 var det vänster och hippies, som Grateful Dead, som tröttnade på USA i Vietnam. 1977 var det anarki och punk, som Sex Pistols, som tröttnade på, eh, något oklart. Pink Floyds flygande grisar? 1991 var det vänster och grunge, som Nirvana, som tröttnade på 80-talets yuppies.

Det är givetvis aldrig så enkelt, och det finns fler klassiska år, och det är inte alltid man kan koppla samman konsten med de politiska eller finansiella händelserna.

Som 1989 när Muren föll, inget speciellt hände med musiken då. Inte 2001 heller när terrordåden mot USA skapade religionskrig.

Däremot påverkar viktiga händelser konst, musik, mode och attityder på sikt.

Hade Oasis blivit lika stora i mitten av 90-talet utan det rådande brittiska högerklimatet och hade Tony Blair fått makten 1997 utan Oasis? Antagligen, men allt hänger samman.

Och jag är ledsen för att jag inte nämner några popkulturella högerrevolutioner. Det finns inga. Eller så är det de som pågår mellan vänsterrevolutionsåren; höger är kanske människans naturliga tillstånd, egentligen.

Personligen tror jag inte det är otänkbart. Vi är, trots vad de flesta av oss försöker ge sken av, inpiskade individualister som tänker på oss själva allra främst och först när vi har råd skänker till uteliggaren och handlar ekologiskt.

Därför är den internationella fullständiga finansiella kraschen i oktober–

november 2008, den som påstås ha givit oss allvaret tillbaka, inte alls självklar som en riktning mot bättre, sundare, mer humanistiska tider utan glansiga modebloggar som föreslår barn att köpa svindyra kläder, förnedrings-tv, internethat och handväskor för 30 000 kronor från Gucci. Och alla annan skit vi dragits med så länge.

Det kan istället gå riktigt illa. Folk har snart kanske bara råd att tänka på sig själva. Om det blir verklig, verklig kris blir det så. Då kan det bli revolution på riktigt. Med blod.

Ekonomiska experterna säger att det avgörs under januari 2009. Om marknaderna faller även då, då kan vi falla hur länge och hur djupt som helst.

Jag undrar om Glasvegas och konsten kan rädda oss då.

FAKTA

Veckans...

BABE. Lars Winnerbäck. Nya dvd: n ”Solen i ögonen” bjuder mysig innerlighet och välbeskriven melodiös medelklassångest när den är som mest östgötskt. Respekt. Tyvärr avbryter intervjuer musiken för ofta.

ROCK-BOK. ”Den vassa eggen – Ulf Lundells kreativa kaos” av Håhan Lahger. Märkligt rörig och icketidslinjär för att komma från en av Sveriges rakaste rockjournalister. Men boken är ett absolut måste för alla som är tokiga i Ulf Lundell. Och vi är många. Den handlar om inspelningen av mästerstycket ”Den vassa eggen” 1985, då Lundell var den starkaste spillra Sverige sett sedan Strindberg befann sig i inferno. En närgånget gripande inblick i en stor konstnärs privata vedermödor som resulterade i en kreativ explosion.

DATOR-PROGRAM. Spotify. Jag var nog sist i världen med att ladda hem detta geniala bibliotek till all världens musik. Trodde det skulle vara bökigt. Det tog fem minuter. Men oops, just när jag skriver detta vägrar skiten ta emot mitt lösenord. Jag tar tillbaka allt.

MELODIFESTIVAL-ORÄTTVISA. Christer Björkman, artistansvarig, får all skit för att årets schlager bjuder saggiga artister. Men anledningen är för många deltävlingar i för många år i sträck – artisterna är slut! Och det faktum att Anna Ternheim, Kent, Titiyo, Miss Li, Nina Person, Neneh Cherry, och andra artister som kritikerna Harry Hamster i SvD och Markus Larsson i Aftonbladet efterlyser, inte är med kan inte skyllas på Björkman. Kreddartister ställer upp i larvsammanhang först när karriären är på upphällningen. Vilket givetvis Amster och Larsson vet. Lösningen att bara göra en tävlingskväll, som förr. Men då missar SVT mångmiljonpublik i sex veckor. Stuck between a rock and a hard place, som Rolling Stones sjöng.

FLAGGNING. För mina årsbästalistor nästa måndag! På just denna sida. God jul!