Dåliga tider – då blommar kärleken

Läs Fredrik Virtanens krönika

1 av 3 | Foto: Hovet, Lina Boström Einarsson, Jimmy Wixtröm, Johan Wessel
Kronprinsessan Victoria förlovade sig med Daniel Westling, Filip Hammar gifte sig med sin Jennie, Morgan Alling friade till Anna-Maria Dahl och Laila Bagge romansar med Niclas Wahlgren.
NÖJE

Spana åt höger, spana åt vänster.

Kärleken vinner överallt nu i dessa risiga kristider.

Det är ljuvligt.

Giftermålen ökar stadigt i Sverige, över 50 000 stycken 2008, enligt SCB, och så även bland landets berömdheter.

Tv-stjärnan Filip Hammar gifte sig med sin Jennie, ”Let’s dance”- Morgan Alling friade i veckan till sin Anna-Maria Dahl och Laila Bagge romansar med Niclas Wahlgren.

Och det enda bra med nya träskversionen av ”Robinson” var den urgulliga romansen mellan Mika Svensson, 26, och den uttröstade Michel Berendji, 39, som verkade sluta så sorgligt illa i tv-rutan – tills vi i går kunde läsa att de fortfarande hängde och rent av varit på kärlekssemester på Teneriffa. Puh, åh så skönt, de var ju så fina tillsammans.

I den mer udda kärleksskolan kan noteras att ”mannen av folket”, Daniel Westling, gifter sig med kronprinsessan Victoria, att ”vanliga tjejen” Hanna gifte sig med Bandidosledaren Eddy Paver (till tonerna av Åsa Jinders ”Av längtan till dig” och Ulf Lundells ”Kärleken förde oss samman”, självfallet) och att vänsteralliansen vill ingå ett kärleksförhållande med högern kring kärnkraft tills det finns ännu bättre miljölösningar.

”Love is in the air”, sjöng John Paul Young i en klassisk diskodänga 1977 och då var också en kall tid med starka motsättningar mellan aggressivitet och romantik, punk och hippies, en post- Nixon-era såsom det i dag är en post- Bush-era där vi även har en direkt livshotande ekonomisk kris, dålig stämning på internet, vår-dårpippikarneval på

Södermalm, växande arbetslöshet och ökande brist på frigående grisar.

Samtidigt är i dag kärleken i luften så kraftfull att ”Grillad” blir fiasko för att SVT i kalla tider gör programmet för snällt. Det hade inte hänt under den kyliga, egomaniska, finansvulgära Stureplansera som tog slut med ett jättebrak i höstas.

Det är dåliga tider och i dåliga tider vänder sig människor mot varandra, sträcker fram en hand och säger ”nu älskar vi”.

Det är så ljuvligt och fint.

Teser och antiteser, reaktion och motreaktion. Dåliga tider leder alltid till bättre tider. ”För det har tiderna själva bestämt”, som Ulf Lundell sjöng, samme Ulf Lundell som i Globen i helgen lovade att ”vi ses i sommar” och tusentals fans kände den stora varma kärleken.

Nu gäller det bara att vi förvaltar det här vackra, det här snälla, den här skönheten i kristiden.

Hur ska vi få den här kärleken att stanna kvar?

FAKTA

Fråga Fredrik

Hej där. Det är märkligt, just så har jag också beskrivit mailandet nuförtiden: ”det nya brevet”! Det ÄR ju fan så. Man blir förtjust när det ligger ett personligt avsänt mail i inboxen, som inte är något massmail/inbjudan/erbjudande. 

Jag undrar just när mikrobloggen slår ut den ”otympliga, tidskrävande och 2006-stinkande” fetbloggen?! Du förutspådde dess öde genom att överge den? Är det så? Vavava?  

Mer: Inte så schmock ’n’ schmoll med ostystning möjligen, men vilken underhållande och välskriven bok han levererat ändå, that Alex James! ”Bit of a Blur”. Riktigt listig titel också, inte minst med tanke på att han åt kokain by the kilogram.  Jag tror minsann det är britpop-revival på ingång. Ska rentav börja köpa lite skivor igen.

Vänligen/Christian

SVAR: Åh, du är min förstemejlare! Och: ja på allt.

Veckans ...

BABE. Kicki Pousette, avgående nöjeschef på denna blaska som älskar Eldkvarn och som har ett tvångsmässigt behov av gruppfika. Med frukt.

CD. ”Grace/Wastelands”. Peter Doherty kunde inte välja bättre sällskap än Blur-gitarristen Graham Coxon och The Smiths-producenten Stephen Street när hans gigantiska konstnärsskap skulle kanaliseras till första skivan i eget namn. Charles Baudelaire med gitarr och brittisk accent låter så här 150 år senare. Romantik så trasig och skör, men ändå starkare än Stålmannen.

TWITTER. ”Nu händer nåt spännande, sa matmissbrukaren. Lunchen liksom GLIDER ÖVER i middag. Äntligen – efter alla år – gränsen upphävd, skammen borta.” Författaren Sigge Eklund om sitt matmissbruk.

TV-MISS. ”Robinson”, TV4. Träskmarken var problemet. Och Linda Isacssons odramatiska, gälla röst. Ska man plåga människor bör de få en sandstrand att mysa på, åtminstone, och slippa gnälliga röster. Södra Filippinernas turistbyrå borde skicka en officiell Tingeling-protest till Svenska UD. Ett vidrigare land går svårligen att föreställa sig. Moskitos, regn, lera och äckliga bakteriedjur. Oglamourös, elak tv.

MP3. ”En förgiftad man” med Olle Ljungström, spår från utmärkta men ibland onödigt slamriga cd:n ”Sju”. Inte olik den store poeten Doherty, men med det avväpnande avståndstagandet hos en människa som på goda grunder misstänker att livet är livsfarligt.

KONSERT. Bob Dylan på Berns i går kväll. Eller så lämnade jag konserten som så många gånger förr. De man älskar mest har störst möjlighet att göra en ledsen. Läs http://twitter.com/virren för uppdatering i frågan.