Vi är alla värda en biljett till Belgien

NÖJE

Skräp, porr och våld slog SM-rekord i veckan. En kacklande Anka, en populistisk Hägglund, en pornografisk Åkerlund och ett grovt rån.

Låt oss fly landet. Till Belgien.

Radion spelar ”Är det konstigt att man längtar bort någon gång”, Buffy Sainte-Marie-låten som fick svensk text av Stikkan Andersson 1971 även om den känns oskuldsfull och ren som 50-talet.

Den är fin, en klassiker. Hjärtat blir varmt varje gång den dyker upp, vilket är lika ofta som man flyttar, ungefär. Inte ofta. Men den dök upp i veckan, i P 1, och texten talade till mig.

För är det konstigt att man längtar bort någon gång?

Förra veckan var hiskelig. Ingen borde behöva bo här. Hela Sveriges befolkning är värd enkel biljett till, säg, Ghana. Eller Belgien. Belgien är udda så det räcker (Bryssel har en kissande pojke som symbol för staden och man får röka inne) men är inte så svagsint som Sverige var i veckan.

Vi hade Anna Anka, som var en rolig freakshow innan landets alla åsiktsmaskiner fann det nödvändigt att berätta vad just de tyckte om Anna Anka (de tyckte att hon var dålig).

Och så var det förstås KD-ledaren Göran Hägglunds gamla ”verklighetens folk”-tokerier som fick bilda en antiintellektuell dubbelmacka med Anna Ankas lyxtillvaro.

Därpå släpptes Jonas Åkerlunds dumma porrfilm till hårdrocksbandet Rammsteins usla låt ”Pussy”. Plattare blir inte provokationer, töntigare blir inte kommersiell konst och kåt blir ingen.

Sedan var det ett spektakulärt rån som imponerade storligen på alla utom de stackare som satt och räknade pengar och fick varsin k-pist upptryckt i nyllet. Rånet blev så populärt att det faktiskt exporterades till CNN och BBC.

Krydda detta med Niclas Wahlgrens nya cd, ännu ett radiopris till Gert Fylking, Lasse Kronérs ”Doobidoo”, gubbtröttman i Oldsbergs ”Här är ditt liv” och undersökningen ”Folkvald kultur” som visade att våra riksdagsledamöter mest av allt tycker om Stieg Larsson och ”Mamma mia!” så kan förra veckan gå till historien som 00-talets mest kulturellt utspädda.

Det ser surt ut för Sverige. Vi vadar i massproduktion av våld, porr, skräp och meningslöshet. Pladder. Det äkta, det som betyder något på riktigt, finns inte i vår allmänna kultur. Finns gör det billiga som alla kan ha en enkel gratisåsikt om. Olika former av ankor.

Så. Är det konstigt att man längtar bort någon gång?

Nej, det är konstigt att man inte gör det oftare.

Mot Belgien! Lås oss dra till Belgien. Vilka följer med?

FAKTA

Fråga Fredrik

Yo. Du skriver om Leonard Cohens mästerverk ”Hallelujah”, en mycket bra sanningsenlig krönika, men i slutet när du pratar om svenska versioner nämner du inte Peter Jöbacks totala slakt ”Decembernatt”, som visserligen inte är en direkt översättning, men som använder omkvädet och melodin rakt av, med oförglömliga rader som ”Nu sover stad nu sover land och överallt står snön i brand i natt kan inget kväva eller kuva. Och om sanningen ska fram så får den ljuga”. Mums. Å andra sidan kanske det var av rent medmänskliga orsaker du inte ville sprida den vidare. Tack i så fall och tack för en bra krönika! Jack

Svar: Haha. Även Christer Sjögren har gjort den på svenska, visade det sig. Och Jonas Holmberg. Och Py Bäckman. Och några till. Men Ebba Forsbergs version är bäst.

Veckans ...

BABE. Linda Sundblad. Lambretta-stjärnan börjar bli ett låtskrivaress.

FILM-MP3. ”Love hurts” med Anna Ternheim. Gjordes först av rocksnörena Everly Brothers, bäst av altcountrypionjären Gram Parsons och störst av hårdrocksfläskisarna Nazareth. Och nu urfint och eget av Sollentunas egen Joni Mitchell till Rolf Lassgård-filmen ”Det enda rationella”, med manus av Jens ”Pingpong-kingen” Jonsson. Det firar vi med lite kinesiskt.

REKLAM-FLOPP. John Cleese, legendarisk medlem i 70-talskomikergänget Monty Python, behöver pengar efter sin skilsmässa och gör reklam för den svenska jättekedjan El-Giganten. Tyvärr verkade man använda El-Gigantens egna filmkameror och mikrofoner istället för proffsutrustning; det ser ut som att Cleese gör lokal-tv-reklam för Bertils El- och VHS i Säffle. Aj.

INDIE-MP3. ”Have you ever been in love” med stockholmsbandet Tutankamon, en Slade/Alice Cooper-stoppad boogieburgare om det pirriga, besvärliga, härliga i att vara kär. www.myspace.com/tutankamontheband.

TV. ”Grey’s anatomy”, säsongspemiär på onsdag klockan 21.00 på Kanal 5. Serien är som sockrat gift. Långt från de första två säsongernas briljans, ofta makalöst fånig och med osannolik såpoperaintrig – ändå nästan omöjlig att zappa bort. Hur gick det med Izzie och George? Vem dog?