Förnedrings-tv är full av hjältar

1 av 2
När Caroline af Ugglas och de andra i ”Körslaget” begår mord på popklassiker i tv behöver man inte bli beklämd. De verkar ju ha ganska kul, och strunta i hur de framstår. Och det är faktiskt befriande.
NÖJE

Vi borde tacka alla tv-dårar istället för att håna dem.

De lever efter kära Ethel Barrets devis:

”Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänkte om oss, om vi insåg hur sällan de gör det”.

Ethel Barett?

Nä, jag vet inte heller. Men jag tycker om henne.

Enligt Google skrev hon kristna böcker för barn under andra halvan av 1900-talet, men i stort sett är hon bara känd för det där uttalandet.

Nå.

Ska vi vara ärliga är hon inte speciellt känd för det heller, men man kan tänka sig att någon enstaka tant någon gång har broderat citatet på en duk, ramat in duken under glas och häftat upp hela konstverket på köksväggen.

Det är visdomsord.

Jag tänker på Ethel Barrett ibland. Kära gamla Ethel, vem du nu var.

Det inträffar när jag blir beklämd över folk. När jag ser töntigheten i ”Ullared”, exhibitionismen i ”Paradise hotel”, den tunna kvaliteten i ”Idol”, förnedringen av kockar i ”Kniven mot strupen” eller avrättningarna av popklassiker i ”Körslaget”... till exempel.

Dagligen har man ju anledning att dra skamtäcket över huvudet. Värdighet är helt ute 2009.

Man sitter där och skäms å någons vägnar. Någon i färgglad dräkt som tävlar i Japan eller mot ett hål i en vägg, kanske, eller någon som hatar sin granne eller vill ligga med en bonde.

Då tänker jag på Ethel.

För, alltså. Det gör ju inget. Inte ett dugg.

I denna extrema tid, när allting flimrar förbi fortare än ett japanskt snabbtåg (ett sådant som inte ens lutar i kurvorna), skrivs alla pinsamheter i kvicksand och sköljs bort på en sekund.

Och, ser det inte ut som att de har det...ganska... roligt? De som bor på en campingplats vid ett shoppingcenter? De som sjunger falskt i ”Singing bee”? De som näckar i tv?

De är ju någon slags hjältar. De som vågar. De som underhåller oss som tittar på, vi som tycker men inte gör.

Och det fina i kråksången är ju att efter bara några sekunder är de bortglömda. Då återgår vi till att tänka på ... oss själva. Som alla andra gör.

Vi lever nu i den där tiden då alla blir berömda i 15 minuter, som Andy Warhol sa, men ingen bryr sig.

Det har tv-idioterna förstått. De är modiga. De är nutidens gycklare. Leve dårarna!

Ethel skulle nog ha gillat dem, hur präktig hon än var. Kära gamla Ethel.

FAKTA

Veckans...

BABE. Paolo Roberto, stilig och bra i ”Robinson” – och full med praktiska tips (typ lägg vitlök och chili i olivoljan i heta pannan för att ge smak) om italiensk matlagning i sitt matprogram ”Primo Paolo” som borde komma tillbaka i rutan snabbare än snabbmakaroner. Tills vidare finns det på TV4 Play.

DANS-MP3. ”Dansmusik” med bandet Den svenska björnstammen. Det är aningen oklart vad man ska göra med den här blippande indiepopen, men att bara njuta av dessa östgötars nördiga coolness och texten ”så dansar vi till dansmusik igen” räcker långt. De har också en lakonisk och märklig hemsida:

www.densvenskabjornstammen.se/

TV. ”Hemlös” på SVT. Favoriten Nour El-Refai promenerar omkring och pratar med hemlösa i all anspråkslöshet och det blir både roligt och tragiskt, både salt och sött. Mest tragiskt och salt, förstås, men utsökt public service-tv. Utbildningsradion är magisk på kvalitet.

SOUL-MP3. ”You will only get it once” med Joel Alme . Pukor, trumpeter och stråkar, northern soul och indiepaj. Dom där göteborgarna, dom kan göra P3-hits dom.

RIDÅ. Jag är ingen rabattkupongman. Men en kupong har jag haft i plånkan i säkert fem år. Kaffekedjan Coffe cup och nu var det dags för GRATISKOPPEN #10 på Centralen. Då visade det sig att de bytt namn till Espresso house. För ett år sedan. Ogiltig kupong. Ridå. Sensmoral: Den som spar han har – inte.