Fria Tiger nu – han är ju sjuk

Fredrik Virtanen om hyckleriet

Smittade av woods-viruset I ett avsnitt av ”South Park” har Bill Clinton, David Letterman, David ­Duchovny och Charlie Sheen drabbats av ett virus som gör att de vill ha sex med attraktiva kvinnor. Budskapet är att alla som fördömer Tiger Woods själva kan drabbas av detta virus om de bara får chansen.
Foto: Comedy Central
Smittade av woods-viruset I ett avsnitt av ”South Park” har Bill Clinton, David Letterman, David ­Duchovny och Charlie Sheen drabbats av ett virus som gör att de vill ha sex med attraktiva kvinnor. Budskapet är att alla som fördömer Tiger Woods själva kan drabbas av detta virus om de bara får chansen.
NÖJE

Moralister, puritaner, hatare och hycklare. Det är dags att fria och förlåta Tiger Woods.

Golfmannen är ju sjuk, på riktigt. Vad ”South Park” än säger.

Tiger Woods.
Tiger Woods.

Att nuppa snett så kopiöst ofta trots att man är gift och byggt sina miljondollarreklamkontrakt på helyllighet är förstås en sjukdom. Det krävs ingen doktorshatt i psykologi för att begripa.

Ändå detta enorma Tiger Woods-hat, denna moraliska uppbragdhet, ­dessa ­tjusiga höga hästar – till stora delar ­hycklande.

I ”South Park”-avsnittet ”­Sexual healing” nyligen, det där hans fru Elin Nordegren parodierades, gjordes en klockren satir på moralismen:

Ett slags virus hade gjort att folk plötsligt ville ha sex. Underligt nog fick detta (läses med gravallvarligt nyhetsankar­röst) ”allvarliga utbrott av sexberoende” bara ”rika framgångsrika män att ha sex med ­attraktiva kvinnor”. David Letterman, Bill Clinton, Charlie Sheen och David Duchovny satt alla i gruppsexterapi i en magiskt rolig scen.

Budskapet var: Alla gubbar som för­dömer Tiger skulle själva drabbas av ­detta virus – om de bara fått chansen, om de haft möjligheterna. Och borde inte detta faktum, i alla enkelhet, medges?

President Barack Obama gick inte med på det, givetvis; i South Parks värld har han tilldelats rollen som den präktiga latteliberalmesen.

Men ”Barack” har rätt. Dels är de flesta män alldeles anständiga och trogna även om tillfälle skulle uppkomma. Dels har Tiger en rejält allvarlig form av kåtma, en äkta sjukdom, inte ett bruk utan ett missbruk i dess rätta bemärkelse. Som spelmissbruk, spritmissbruk, drogmissbruk, korvmissbruk, sockermissbruk och gud-vet-alla-missbruk vi stackars människor dras med.

Alla dessa sms, alla dessa ­kåtaffärer – trots att hela hans imperium, hans ­rykte och hans familj stod på spel. Han ­kunde inte hålla sig, den pilske kåtbyxan, han gjorde det om och om och om och om igen, som Pelle Almgren & Wow Liksom sjöng i en mycket gammal knullhit.

Det är ju sorgligt, ett sjukdomstillstånd. En sjukdom.

Världens brist på empati är förfärande. Det är alltid samma visa. Helst ska människor piskas på torget för minsta försyndelse. Men internet får duga. Och tv. Och tidningar.

Jo, det är synd om Elin. Hennes offentliga förnedring är gigantisk. Vi vet. Att tycka synd om Elin har blivit sättet att motivera detta ständiga mediala tjat om en reklamsäljande sängkammarfars som borde varit passé för längesedan.

Men det är synd om Tiger Woods, också. Ska det vara så svårt att se? Ska det så svårt att förlåta syndaren? Ska det vara så svårt att vara anständiga, vidsynta människor?

Free Tiger Woods! Det hade Gud gjort.

FAKTA

Veckans...

BABES. Moa, Kodjo och Hanna i ”Morgon­passet” i P3. Ibland har de ett magiskt barnsligt babbel­flow. Speciellt när prakt­snillet Nour El­Refai gästar.

BOK. ”En öppen vinter” av Ulf Lundell. Han har så bråttom, den store. Den här boken med ojämn högermarginal ­hade älskat om Ulf skrivit om den fyra gånger. Den är inte färdig. Ändå är den, givetvis, bättre än det mesta. Han är Ulf Lundell. Cd:n som medföljer är även den en demo, med bara Ulf och gitarr, antagligen inspelad i ett kök med utsikt mot en koltrastträdgård. Det ­vore briljant om amatörornitologen och vädermannen Lundell gjorde ett natur-tv-program. Tänk på det, TV8.

DÖD. Kerstin Thorvall, 84. En stor författare. Och modigare än nästan alla andra. Kanske än alla.

FÅNTRATT. Kanal 5-chefen Lars Beckung är ”beredd att dö” för att Filip Hammar ska ha rätt att uttrycka att drottning Silvia är härligt smutsig med gjorda lökar. Är du det, Lars, verkligen? Beredd att dö? Eller ska vi kanske spara gamle Voltaires yttrande­frihetsuttryck till något lite, bara lite, större sammanhang?

C-SKÅDIS. Paolo Roberto i ”Millennium”. Det var super­roligt att se hur han inte ens kan stå trovärdigt. Magiskt. Fast nu var det ju inte en komedi, oops.

MATGUBBAR. Per Morberg som tant i ”Vad blir det för mat” i TV4 Plus, strålande under­spelat. Och så Mauro Scocco i ”Mauro & Pluras kök” på TV8, för hans förtjust under­fundiga bitterhumorist.

POP-MP3. ”We won’t run” med Sarah ­Blasko. Flickpop och gubbrock, refrängtjockt och underbart. Det överlägsna spåret på Björn Yttling-producerade cd:n ”As days follow” från Australiens gnällversion av Anna Ternheim.

Fråga Fredrik

Hej Fred, mycket bra. Krönikan. Läste ­nyligen Lorrie Moores underbara novellsamling ”Self-Help”.

”Mr. Fernandez, I ask him finally. Are you happy?” He looks straight ahead for a ­minute. ”Riva”, he says, at last. ”You are not asking the right questions”.

Vi ställer fel frågor, det är nog det hela. Men barn kan nog vara ett bra svar. Spännande! Mvh /Christian

Svar: Vi borde fan ge fan i att fråga, helt och hållet. Vad tror du om det?