Mästarberättaren

Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna

1 av 2 | Foto: felipe morales
Johan Rabaeus berättar som en sann mästare.
NÖJE

En diplomatson som hamnade bland vänsterns barfotaskådespelare och därpå bjöds på champagne av Ernst-Hugo Järegård.

Johan Rabaeus berättade som en mästare.

Wow, det här var oväntat.

Johan Rabaeus är förstås en av våra största skådespelare, dessutom en av de hippaste, men han har samtidigt ofta gett intryck av att vara lite blygt trulig och rejält disträ.

Inget av det märktes i går när Rabaeus briljerade med en gladlynt, knivskarp, detaljrik – karln verkade ha hästminne – och rasande spänstig berättelse om sitt liv.

Det började som rotlös diplomatson i Prag, Paris och New York. Han hamnade som 13-åring på finskolan Lundsberg och sökte sedan Handels som 21-åring, men insåg att han hellre gjorde ”bäckenbottenövningar i grupp än blev direktör”.

De fria vänsterteatergrupperna blev hans skådespelarskola och därpå hamnade han på Dramaten och fick stora hispan när han för första gången mötte legenden Ernst-Hugo Järegård och kom 30 minuter för sent.

Det slutade väl, Ernst-Hugo bjöd spillran och resten av ”vd”-ensemblen på champagne och kanapéer.

Med en mästarskådespelares register – förtjusande imitationer, perfekta dialekter, snygga pauser, språköra, sång och stor självklarhet – och fräcka franska gladpoplåtar gjorde Rabaeus årets kanske mest underhållande sommarprogram. Dock, ska sägas, utan särskilt stark konkurrens.

Han fick tammefan en story om en eldhärjad undulat, Pelle Kanin, att framstå som en tragedi av Strindberg. Det är imponerande, Rabaeus är imponerande.

Och tidlöst cool.