Gnällandet är svenskens röst

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

1 av 4
NÖJE

KÖPENHAMN. Kära landsmän, skandalöst sura svenskar, ni är galna.

Även här, i den allra godmodigaste pölsans stad, gnälls det över ”Allsång på Skansen”, vädret och ”Sommar i P1”.

Det är förstås humor.

Jag tror inte mina fladdriga öron när vi slår oss ner på en currykycklingremouladsås-sylta i Nyhavn.

Där sitter en klase svenskar och gnäller.

Nå, jag gnäller, jag också.

Jag gnäller över att barnvagnar är så impopulära på smaksensationskrogar och även på bättre smörrebrödställen som klassikern Sorgenfri och nyheta Told & Snaps. De har inte plats för barnvagn. Inga kompakta krogar med dyra hyror har plats för barnvagn.

Därför hamnar vi, som alla andra turister, på Nyhavns pärlband av svenniga sandwich/hamburgare/rostbiff-restauranger. Men det duger gott.

Fredrik Virtanens och Karolina Ramqvists son John.
Fredrik Virtanens och Karolina Ramqvists son John.

Pojkis (aktuellt namn för lille John) får plats och det är en finfuktig varm dansk kväll. ”En smak av kontinenten”, ja ni vet.

Jag beställer en pariserbiff, en Tuborg, en ”voksen” och njuter. Gemytet är direkt filmiskt och maten är bra här också. Alla njuter.

Utom svenskjävlarna bredvid, detta mitt magiskt sega folk uppfödda på tråkig mjölk och ett folkhem som aldrig blev vad någon hoppades på och sura poeter som Ulf Lundell, Kent och Lars Winnerbäck.

Familjerna vid bordet bredvid träffas uppenbarligen av en slump, de har inte setts på länge, de är från Värmland och kanske Blekinge, det är lite stelt, de talar om vädret och den danska kronkursen som är bättre än på länge, vilket är bra. Men snart:

– Ja verkligen, ”Allsång på Skansen” är så dåligt.

– Och ”Sommar i P1”. Mats Sundin var bra, men han var ju skit han också.

– Jag lyssnar inte på P1, men Anders Lundin borde de göra något åt ...

Och så vidare. Det fortsätter ett bra tag, det är häpnadsväckande.

Visst, de har ont om samtalsämnen, vem har inte det? Men att det första de gör vid mötet i detta dansksomriga fläsksvålgemyt är att hitta en gemensam, lätthatisk nämnare i ett par harmlösa underhållningsprogram i radio och tv – det är häpnadsväckande.

Men samtidigt självklart.

Vi är tokiga, vi svenskar.

För de är ju inte ensamma, detta är ingen slump. Detta är svenskens röst. Öppna vilken kultursida som helst och en korvrecensent tycker samma sak. Eller kolla in en omröstning på nätet. Allt är skit! Och är det inte skit så är det repriser av något som var skit. Och i tidningarna står bara skit och dessutom är vädret skit (efter tre veckor på raken med 27 grader och sol) och SJ är skit (fast 2 500 tåg per dag fungerar perfekt).

Vi är ett riktigt gnälligt folk, sura som ösregn. Värre än någon galghumoristiskt butter-men-het newyorker jag träffat.

Varför? Och även nu? Detta är ju vår bästa sommar i mannaminne.

Jag tror såhär: Vi har vår ångest, den betyder mycket för oss, den är tuff att bära, och vi orkar sällan ta ut den på oss själva. Så vi gnäller på Anders Lundin och sommarpratarna. Även i det danska gemytet, på semester.

Sorgligt sura är vi svenskar. Men rätt roliga, just därför.

FAKTA

Fråga Fredrik

Jakob Hellman – wow. Tack för ditt tjat. Trodde inte på dig först men när jag såg honom

i ”Allsång på Skansen” så begav jag mig omedelbart ut på nätet för att stjäla hans musik ... Finns det något mer än ”...Och stora havet”?

/ Eriksson

Svar: Jo, en hel del. Bland annat Cornelis Vreeswijk ”Ballad på en soptipp” från Kjell Lönnås tv-program 1989. Och en helt outgiven låt med namnet ”Säg att det är mej du vill ha” från samma tillfälle. http://www.youtube.com/watch?v=eURtfeQkIis. Han ser ut som Johnny Depp! Och massa annat om du söker på Jakob Hellmans namn på Youtube – bland annat en kameraskakig men cool ”Tusen dagar härifrån” ihop med Lars Winnerbäck. Ps. Sluta stjäla! Ds.

Veckans...

BABE. Sophie Calle, fransk konstnär, född 1953, visas just nu på den natursköna konsthallen Louisiana strax söder om Helsingör, Danmark. Bland annat det fiffiga verket ”Take care of yourself” som utgår från ett göra-slut-brev hon fick och som Calle lät 107 kvinnor tolka. Till exempel genom att dansa brevet. Hur låter det? Jag lovar att det är bättre än det låter.

SMÖRREBRÖD. Kronborg restaurant (Brolaeggerstraede 12), systerkrog till klassikern Café Sorgenfri på andra sidan gatan. Hör och häpna: deras fläskstek (kallad ribbensteg) var ännu mer himmelsk än Sorgenfris fläskstek med krispigt svål. Som att äta gud, knaprig.

SAKNAD. Gastropubar i Sverige. Varför finns det inte? Vad är det för fel på oss som bara vill ha plankstek till storstarken? Köpenhamn vimlar av pubar med utsökt mat, som B&W (Ved Stranden 18), vars gratinerade havskräftor med ett lätt stänk av mynta är himmelsk.

VAFAAN. Danskjävlar! Detta satans Dankort. Ofta är det enda kortet som accepteras, annars gäller danska kronor eller ett rejält påslag för att få betala med AmEx eller Visa. Ett exempel på danskens läskiga nationalism. Och besvärligt för oss turister.