Vi är alla på väg att bli moderater

Fredrik Virtanen om igenkänningsfaktorn i ”Solsidan”

En ny Fredrik Johan Rheborgs figur i ”Solsidan” delar förnamn med statsministern. Kanske är det logiskt i en serie som speglar svenska folkets stadiga förvandling till moderater.
En ny Fredrik Johan Rheborgs figur i ”Solsidan” delar förnamn med statsministern. Kanske är det logiskt i en serie som speglar svenska folkets stadiga förvandling till moderater.Foto: TV4
NÖJE

”Vem är du i ’Solsidan’?” är det nya ”Vem är du i ’Sex & the city’?”

Underligt nog – de är ju vämjeliga hela bunten.

Det beror på att alla blivit moderater.

– Det var snällt sagt, jag har verkligen försökt jobba fram den här baltiska vulgostilen, väste egokvinnan och öppetköpfetischisten Mickan ( Josephine Bornebusch) när Fredrik ( Johan Rheborg) var kåt på den bystiga barnflickan från vitryska landsbygden i nypremiäravsnittet i går.

Fredrik sa i en annan scen:

– Tekniskt sett kan du ju hävda dolt fel gentemot säljaren.

– Jamen det är ju mamma som är säljaren. Ska jag dra in min egen mamma i en försäkringstvist? svarade Alex ( Felix Herngren).

– Ah, är hon knäckt så gör det väl varken till eller från. Sätt henne i en gungstol så stämmer du henne så sköter du det där själv, hon behöver inte ha reda på något.

TV4:s humorserie är mer än ”bra för att vara svensk”. ”Solsidan” är välgjord och rolig på internationell toppnivå i genren mainstreamkomedi eller kanske fars.

Men att folk känner igen sig är förbryllande. Ändå är det så. Frågan ”Vem är du i ’Solsidan’?” börjar bli lika vanlig som ”Vem är du i ’Sex & the city’?” var för tio år sedan.

En svensk tv-series karaktärer har aldrig tidigare fått ett så stort genomslag, inte ens Carin Mannheimers folkhemsfavorit ”Svenska hjärtan” – eftersom det är poänglöst att drömma sig till ett dystert radhusliv när man redan lever i det.

På en middag nyligen suckade en kvinna över att hon var så ”bedövande lik Mickan”. Det är hon inte alls. Hon är både varm och empatisk och bryr sig massvis om sina barn.

Jag gissar att hon vill identifiera sig – och kanske med de värsta sidorna av sig själv, de som inte andra ser men som hon själv upplever. Det gamla vanliga svaga självförtroendet, alltså.

Men framför allt handlar det om seriens briljanta placering i lyxförorten Saltsjöbaden. I en tid i ett land där alla är eller är på väg att bli moderater är det kongenialt.

Vi vill drömma om att vi lever ljust, fräscht och flott med 30 000-kronorsgrill fast vi egentligen köpt klotgrillen på Statoil och bor i ett helt vanligt kedjehus i Norrköping eller kämpar med amorteringarna till bostadsrätten. På samma vis låtsades en kompis till mig att hon var Samantha i Manolos på Manhattan fast hon jobbade i baren på Harrys i ståvänliga Eccos.

Därför spelar det ingen roll att man egentligen inte är ett dugg lik den socialt närsynte och snåle Ove Sundberg (Henrik Dorsin) eller den bryska Anna (Mia Skäringer) eller den framgångstörstande Fredrik eller den slätstruket ängslige Alex.

Det viktiga är att befinna sig på ”Solsidan”. Att identifiera sig med en klass bättre än ens egen. Det måste vara så. För ingen kan väl på allvar känna igen sig i ”Solsidans” dårhus? I så fall är jag Ove Sundberg.

FAKTA

VECKANS...

BABE. Bombshell McGee! Visst måste man beundra Charlie Sheens magnifikt tarvliga kvinnosmak? Tatueringar i pannan och naziuniform, någon?

PUST. Ulf Lundell, 61, ställde in en hel turné och halva landet, inklusive jag, fick andnöd. Ska han dö nu, 1900-talets största svenska kulturstjärna? Men nej, rockkonungen är bara ”utarbetad”. Puh. Vila nu, O nationalskald.

KULTURFAJT. Peter Englund mot Björn Ranelid. Englund drog kniv i ett knytnävsslagsmål, ja använde rent av pistol. Och Kristina Lugn & co backade upp honom. Plötsligt var det solklart att August Strindberg skulle ha föraktat Svenska Akademien även i dag.

BILD. Rooney Mara som Lisbeth Salander. Ashård, får Noomi Rapaces version att se ut som en skoltjej. Och vi hoppas verkligen att David Finchers version är bättre än den ohyggligt överskattade svenska – som snurrigt nog fick Critics choice awards för bästa utländska film i Los Angeles i helgen.

PRATKVARN. Hanna Hellquist. Oj vad hon kan prata! Och prata kul. I morgon börjar ”Jakten på lyckan” på SVT och jag sitter bänkad.

DRAMA. ”Bibliotekstjuven”, SVT, onsdagar, med Gustaf Skarsgård i en drömroll som elak och inlismande klassresenär som helt missuppfattar koderna för att ta sig in i kulturadeln. Han tror att det handlar om vulgära pengar och hamnar i ett brutalt skuldträsk. Av manus/regi-paret Malin och Daniel Lind Lagerlöf – och den förnämligaste svenska miniserien på, ja hur länge?

DRÖM. Tänk att ha en helt egen kebabstock hemma? Så mäktigt.

Fråga Fredrik

Ha ha, vadfalls. Du får se till att komma tillbaka och testa igen, för vid senaste besöket var New York-strippen på Wollensky’s Grill, alltså bakfickan, helt otroligt makalös. Så min fråga lyder: Kan du ha fel här?

Självaste Biffen

SVAR: Bjurman, Bjurman, Bjurman. Naturligtvis kan jag ha fel. Vi ses där 1 maj? Men gå nu till Wolfgang's på Park och ta en Sirloin steak med tysk potatis. Till detta: Dry Martini.

”... Anders Janssons figur spelade in en telefonköröst (40...41, 50...51) var hysteriskt rolig. Lågmält och fantastiskt absurd.” Min virtanenianska är inte helt fulländad, så därför undrar jag om det du skrev om ”Hipp hipp” var ironi? För övrigt fina ord!

Thanks /Viktor

SVAR: Haha, nä. Fast avsnittet i lördags var mycket okul.