Krönika

Fredrik Virtanen

Hoffmaestro – så skönt hjärnslött

Fredrik Virtanen om svenskarnas nya sätt att döva sig

NÖJESBLADET

”Speedy Gonzales, du tänder väl på, du tänder väl på?” var det förr.

Nu är det fredagsmys med tacos och käck tv som Sverige dövar sig med.

Man vill ju bara ha det lite Hoffmaestro.

– Och alltså, Håkan Hellströms alla pretentiösa referenser, suckar en glad svenne jag känner efter att ha hävt ur sig flera tunnor skit mot massa svenska popartister som han finner för tunga, typ Kent.

Om man inte förstår eller känner sig utanför är det lätt att omvandla sitt självhat till ilska mot andra. Precis som vilken Sverigedemokrat som helst. Det är mycket mänskligt.

Speciellt vanligt är det inom kulturen där det bara aningen svårtillgängliga och konstiga snabbt möts av förakt.

Vilket leder till uppgivenhet och mental slappma.

Vilket betyder ännu fler oironiska timmar med fredagsmys framför ”Doobidoo”, ”Idol” och ”Dansbandskampen” – och ett fortsatt växande intresse för hårdrock, schlagers, knullbloggar och Swedish House Mafias nysläppta Ibiza-mix ”Until on”.

Vi kan kalla det Hoffmaestro-fenomenet. Hoffmaestro är ett ”skönt” after beach-band, ett slags funkigt Tomas Ledin. De spelar in egna låtar inom många genrer. De är populära på TV4. Tilde de Paula bör älska Hoffmaestro. Peter Jihde också förstås men ingen torde älska Hoffmaestro lika mycket som Patrick Ekwall. Det är sportrock med dreads och öststat-Adidas. Ett innebandy-Manu Chao.

Ingen artist drar lika mycket publik till Gröna Lund, men alla vuxna med så kallat god smak skrattar åt Hoffmaestro. Det finns nämligen inget där, det är tomt och referenslöst och alldeles, alldeles, alldeles...underbart hjärnslött.

Hoffmaestro är ”Postkodlotteriet” med Rickard Sjöberg och en repris av ”Dödligt vapen 4”.

– Vi kör Hoffmaestro-kväll va, älskling?

– Gud ja. Man vill ju bara ha det lite Hoffmaestro.

– Mmm, med tacos.

Det är förstås underbart sunkigt. Vem vill inte äntligen slippa tänka efter en hård arbetsvecka? Bara checka ut hjärnan för helgen? Det är väldigt begripligt och skönt.

Det tråkiga med att vara Hoffmaestro är egentligen bara att man missar massa nyanser. Verklig konst, verklig underhållning också, har fler färger.

Till exempel kan man snappa upp en så kallad referens som fungerar som vägvisare. Referenser anses komplicerade och snobbiga men är ofta enkla, som denna:

Håkan Hellström sjunger om Speedy Gonzales på ”2 steg från paradise”. Vilket inte bara leder oss till Mexikos snabbaste mus utan också till proggorkestern Nationalteaterns mest berömda antiknarklåt. De sjöng ur flummarens samhällsointresserade perspektiv:

”Dom tjatar om strejker och klasskamp och skit / dom tjatar om arbetslösheten / Vad är det för mening att snöa på sånt / som för tillfället är på tapeten? / Speedy Gonzales, Speedy Gonzales / Du tänder väl på, du tänder väl på?”

Och visst gör vi det. Rökat heter Hoffmaestro.

FAKTA

VECKANS…

BABE. Chraa, Hoffmaestros ständige kompanjon. De kommer bli sjukt stora ihop.

HOR-MP3. ”Get some” med svenska esset Lykke Li. Tänk Bangles ”Walk like an egyptian” på en flodbåt i Mississippideltat och en rått snuskig text: ”I’m your prostitute, you gon’ get some”. På gränsen till det oerhört larviga, men bara på gränsen. Lykke kan bli världsstor. Producerad av Björn Yttling, snille i klass med Robyns demonproducent Klas Åhlund. Själva antitesen till Hoffmaestro.

KNULLKUNG. Kungen. Funky som värsta Hoffmaestro.

DRÖMTANT. Lill-Babs. Refrängen till hennes version av Petters ”Så klart” var bossanovacool som en swimmingpool. Men verserna var väldigt Hoffmaestro. Och September var ju totalt trance-Hoffmaestro.

CD. ”The union” med Elton John och Leon Russell. Det går att irritera sig till döds över den alltmer paddige Elton John (very Hoffmaestro), men det går bara att älska den funkigaste katt Oklahoma någonsin skapat: musikantlegendaren Leon Russell, som redan 1967 hade lika galet torr röst.

FILM-NYHET. Mikael Persbrandt ska spela Jan Guillous agent Carl Hamilton. Spännande men stor risk för Hoffmaestro, vilket i tv-filmgenren även går under namnet ”Beck”.

VIDRIGHET. Tea party-rörelsen, känslostyrd och bigott. Kan inte New York-eliten ta över hela USA, bara? Risken är ju annars att landet blir ett enda stort, och farligt, Hoffmaestro.

KONSERT. Såg Håkan Hellström på en ”hemlig spelning” med bara 500 personer, två timmar och 40 minuters genrep, på Tyrol och...satan det där bandet han har! Rena Jerry Lee Lewis-boogien! Som ett vasst Hoffmaestro.

TV-TIPS. ”Grotesco”, SVT1 kl 22.00 i kväll. Har bara sett de råroliga klippen på http://bit.ly/bjLene och Henrik Dorsin & co verkar behålla tätplatsen som det roligaste humorgänget i Sverige. ”Ta en svart man mellan dina lår och bara blanda om”, hahaha, klockren Hoffmaestro-dancehall!

FINPOP-CD. ”Once around” med The Autumn Defense. Lite Jellyfish, lite Jayhawks, lite Teenage Fanclub och lite Wilco (bokstavligt talat). Finpop som värmer i vinterkylan, som Jens Peterson brukar säga. Totalt Hoffmaestro-fritt men trevligt ändå.

Fråga Fredrik

Hej du @fvirtanen kan du adda mig som vän här på Facebook? Min sambo påstår att du skriver annat än på Twitter. Ibland lagar hon dina recept!! Senast var det en gulschgryta som smakade skit men det var nog hennes fel...

/K – som följt dig sedan du hette @virren.

Svar: Visst! Jag är lite mer Hoffmaestro på Facebook, där är jag ju ”bland vänner”.