Popkvinnorna segrade

ÅRETS...

BABE. Ryan Gosling. Tror inte att jag

varit så bögkåt sedan jag såg en ung Paul Newman.

GRANNE. Tomas Tranströmer. Hey, jag och litteraturpristagaren

brukade äta på samma krog innan Momma trist nog lade ner. Att komma så nära ett nobelpris är inte kattskit.

TV. ”Landet brunsås”, SVT, med Lotta Lundgren, Henrik Schyffert och Erik Haag. Majestätiskt roligt (Schyffert),

informativt (Lundgren) och charmigt (Haag). Minutiöst välgjort – ett mästerverk i genren. Vilken genre det nu är, det var unik tv. Helt lysande. Bäst.

INDIEPOP-STJÄRNA. Lykke Li. Det breda breaket kom inte i år heller, men det kommer. Utan att hon måste vara med i ”Så mycket bättre”.

LÅTAR. ”Someone like you”, Adele. MP3. Tänk när man hörde första

versionen hos Jools Holland, så makalöst hjärtskärande bra. Och ett år senare är hon hela västvärldens popälskling. Sådant brukar inte hända. Övriga: ”Tårar från en clown”, Eldkvarn, ”The longer the waiting, the sweeter the kiss”, Anna Ternheim, ”I love you (but i don’t know what to say)”, Ryan Adams.

TV-SERIER. ”Boss”, ”Sherlock”, ”Simma lugnt, Larry”, ”Entourage”, ”Homeland”, ”Mentalist”, ”Lie to me”, ”House”, ”Game of thrones”. Strålande inköpta serier, men den stora tv-guldåldern från mitten av 00-talet är långt borta.

VÄRLDSSTJÄRNA. Robyn. Man är ju fett mallig över att Sverige visar upp sådan klass därute i stora världen. Fortsätter det såhär är vårt förnämligaste popess-med-bakåtkullerbytta-specialitet lika stor som Adele. Kanske borde den tårdrypande sorgegondolen ”Be mine” släppas i USA igen?

TRENDER. Ockupera! Eric Saade. Marcus Birro. LCHF. Matkasse. #mustigt. Wordfeud. Surdeg.

FILMER. ”King’s speech”, ”Winter’s bone”, ”Tinker, taylor, soldier, spy”, ”Drive”, ”A dangerous method”, ”Black power mixtape 1967-1975”, ”The girl with the dragon tattoo”, ”Maktens män”, True grit”, ”Lincoln lawyer”, ”Heartbreakers”.

TACOS-ROCK. Hoffmaestro i ”Allsång på Skansen”. Plötsligt förstod alla vad jag talat om. Den sanslösa meningslösheten, den storartade mellanmjölken.

FILMSTJÄRNA.

Rooney Mara. Spelar skjortan av Noomi Rapace – och då var ändå Noomi Rapace råbra som Lisbeth Salander i den svenska versionen av ”Män som hatar kvinnor”.

GENOMBROTT. Laleh i ”Så mycket bättre” på TV4. En sådan utklassning har vi inte sedan Sverige slog Holland med 4-1 i fotbolls-EM 1978 (det där hittade jag på, jag vet intet om boll, men ni fattar grejen). Extra plus för att hon vägrade bära Eva Dahlgrens kanindräkt. En sann artist.

SERIEROMAN. ”Ja till liv”, Liv Strömquist. Rolig som fan, skarp som tusan. Genial.

SVENSK-LÄSNING. ”Och allt skall vara kärlek”, Kristian Lundberg. ”Stig”, Niklas Rådström, ”Döden & Co”. Lukas Moodysson. ”Ett gott liv”, Ann Heberlein. ”Sommarhuset”, Anna Fredriksson. ”Allt är i rörelse”, Ulf Lundell. ”Den girige”, Mattias Ronge.

TV-STJÄRNA. Leif GW Persson. Minst lika intressesant som att se ”Veckans brott” på SVT var det att försöka göra en psykoanalys av Leifs GWP:s dagsform. Oftast: stabil.

REPRIS-HUMOR. ”Nilecity 105,6”, SVT. Jag 90-talsskrattade hela sommaren.

RADIOMAN. Magnus Uggla i ”Uggla i P4”. Dags att att lägga umpa-bumpan på hyllan?

HUMOR. Jan Guillou gav sig på ständige mobboffret Björn Ranelid för att han skulle sjunga i Melodifestivalen. ”Han gör sig till driftkucku”. Men oops, snart visade det sig att Sveriges bäste journalist spelade vampyr i Git Perssons låt ”Du förför mig” 1986. Ranelid förstod dock inte humorn utan gnällde om att Guillou minsann inte medverkade som artist, som han ju så flott ska göra. Trögo.

POPSTAR. Veronica Maggio. Nya Orup?

BIO-HYPE. ”Tintin”. Världens barn kommer drabbas av damp om de tvingas se så här överintensiva filmer. Hysteri deluxe.

TWITTRARE. Martin Kellerman, Jonas Gardell, Annika Lantz, Fredrik Wikingsson.

SÅ MYCKET BÄTTRE. Det blev genomskinligt tydligt hur makalöst skicklig

Lena PH är på att kompensera sin talanglöshet med att anspela på sex – som en berusad karaokesångerska. Go Lill Lindfors on our asses, please.

TV-FLOPP. ”Hellenius hörna”, TV4. Tja, även tv-snillen ska väl misslyckas någon gång.

SUCCÉ-TV. ”Solsidan”, TV4. Folkligt, festligt, Reinfeldskt.

CD. ”Barn doors & concrete floors”, Israel Nash Gripka. ”Circuital”, My Morning Jacket. ”The harrow and the harvest”, Gillian Welch. ”50 words for snow”, Kate Bush. ”The high country”, Richmond Fontaine. ”The head and the heart”. The Head and the heart. ”Klagomuren”, Jonathan Johansson. ”So beautiful or so what”, Paul Simon. ”Eldkvarn”, Eldkvarn. ”Metals”, Feist.

”Satan i gatan”, Veronica Maggio. ”The night visitor”, Anna Ternheim. ”21”, Adele. ”Helplessness blues”, Fleet Foxes.

HUND. Malou von Sivers chihuahua Tango, givetvis, som väckte förargelse i TV4-huset genom att yla och bajsa lite varstans.

TV-DRAMA. ”Bibliotekstjuven”, SVT med Gustaf Skarsgård, av sorgligt bortgångne Daniel Lind Lagerlöf. Utan den här klassen på drama är det lika bra att SVT gör som alla andra – köper in serier. ”Anno 1790”, till exempel, hade vi alla klarat oss utan. Eller hur?

RUBRIK. ”Vaknade upp och var gay – efter stroken” (Aftonbladet). Tänk att skylla på en stroke för att våga komma ut... Det gjorde inte Kajsa Bergqvist.

SPORTMAN. Patrik Sjöberg i ”Sommar” i P1. Inledde med Johnny Thunders ”You can’t put your arms around a memory” och slutade med Iggy Pops ”Lust for life”. Däremellan spelade han bland andra Steve Harley & Cockney Rebel. Och så säger de att sportstjärnor (och sportjournalister) inte kan något om musik.

TANTER. Com Hem-tanterna. Riktigt mäktiga, och hyperbisarra.

COUNTRY-CITAT. ”It ain’t hip to sing about tractors, trucks, little towns, and mama – yeah that might be true, but this is country music and we do”. Från ”This is country music” med Brad Paisley.

DÖD. Clarence Clemons. Oj vad den mannen kunde blåsa sax. I övrigt talar vi inte om döden något mer här i dag. Det dog läskigt många stjärnor i år. Popkulturen börjar bli gammal, döende.

SKOR. Seglarskor. Töntens skor – om man nu inte verkligen är seglare – gjorde rättmätig hipstercomeback.

TV-DÅRE. Alexander Nilson, ”Kniven mot strupen”. Bara en tvättäkta dåre kritiserar en annan person för att vara högljudd och gapig när han själv står och SKRIKER på personen. Nilson är underbar, helt ljuvligt tokig.

PROVOKATION. ”Hitler verkade inte vara någon bra kille, men jag förstår

honom”. Filmregissören Lars von Trier på Cannes filmfestival. Orka.

ÖVRIGT. Tja, inget slog nedkomsten av min dotter men jag har även vaga minnen av varma tider på öarna Koh lanta, Gotland och Ingarö. Och av hela året, faktiskt. Ett fint år. Hoppas det gäller er också, god fortsättning och gott nytt år!