De ägde mitt 2015

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

1 av 6
Seinabo Sey...
NÖJE

■ ■ Adele. Anna Ternheim, Aaron Lee Tasjan, Peter Apelgren och Miriam Bryant.

■ ■ De var bäst 2015 – inom lyssning och läsning.

■ ■ Nästa måndag skriver jag om årets bästa film och tv.

ÅRETS BABE. Måns Zelmerlöw. Vann ESC trots sin tråkiga vanliga tröja. Eller tack vare? ­Eller så spelade den ingen roll.

LÅTAR (i ordning)

”Borders”, M.I.A. Kom nyss och sammanfattade hela detta vidriga år då högerpopulismen växte fortare än flyktingar drunknade i Medelhavet. Borders, what’s up with that? Ja vad hände?

”Hello”, Adele. 10-talets Aretha Franklin kom tillbaka och välte världens hjärtan.

”Rock ’n’ roll is cold”, Matthew E White. Soulpopfunk av skäggig man från Virginia Beach som jag bara behövde sittdansa till den hela året. Sittdansa ja.

”Four five seconds”, Rihanna, Kanye West & Paul McCartney. Tänk så enkelt det kan vara att sväva om genier sköter sparkarna.

”Suedi”. Erik Lundin. Nostalgiskt poetisk rappar han sin barndom som slutar med att han är - svenne.

Bubblare: ”Backa tiden”, Joel Alme. ”Big decisions”, My ­Morning Jacket. ”New Americana”, Halsey. ”Lush life”, Zara Larsson. ”Till dig nu”, Anna Järvinen. ”5 juni”, Bo Kaspers ­orkester. ”When I was a boy”, Jeff Lynne. ”Glory”, Common och John Legend. ”Ghost rider”, Jerry Williams. ”I got a fire”, Jerry Williams.

MUSIK-TV. ”Hitlåtens historia”, SVT. Formidabelt. Medan ”Jills veranda” pendlade vilset beroende på gäster.

ALBUM (i ordning).

  Aaron Lee Tasjans, ”In the blazes”. Stilistiskt perfekt utforskning och vacker hyllning till allt som ryms mellan Lucinda Williams och Tom Petty.

  Father John Misty. Väldigt konstig herre. Skruvade ironier mötte de lustigaste mariachitrumpeterna och de perfekta popmelodierna. Som om John Grant sjöng i Beach Boys, kanske.

”25”, Adele. ”When we were young” är lika makalös som ”Hello”. Jag älskar hela världen som älskar Adele. (Finns inte på Spotify.)

”Traveller”, Chris Stapleton. Whiskey, sorg, landsvägar, kärlek, tbarer, landsvägar.

”To pimp a butterfly”, Kendrick Lamar. 90-talshäxbrygd av jazz, funk, hiphop och spoken word-rap. Nostalgi-r’n’b med ”King Kunta” i täten.

”How big, how blue, how beautiful”. Florence + The Machine (folkpop).

”Holding all the roses”, Blackberry Smoke (rock).

Israel Nash, ”Israel Nash’s silver ­season” (flumrock).

”All your favorite bands”, Dawes (gubbrock).

”Hollow Meadows”, Richard Hawley, (gråtpop).

Bubblare: ”In color”, Jamie XX, ”Honeymoon”, Lana Del Rey. ”Alone in the universe”, Jeff Lynne.

STJÄRNSKOTT. Miriam Bryant blev, precis som tippat, hela folkets Miriam efter ”Så mycket bättre”, ännu en stark säsong på TV4.

BÖCKER (i ordning).

”Man måste älska männen mycket”, Marie Darrieussecq. Lätt, luftig, rolig och intellektuell roman med samma tema som svenska ­succéförfattaren Lena Andersson fast i glamorösa Hollywood och i ”Mörkrets hjärta”-Afrika eftersom kulturmannen hon älskar är där för att spela in en ny version av Joseph Conrads klassiker.

”Stefan Zweig vid världens ände”, George Prochnik. Urstark läsning när samtiden alltmer påminner om denna barbariska tid då den judiske författaren Zweig, bland miljoner andra, blev hemlös i världen efter att fascisterna kommit och murar byggts.

”Underkastelse”, Michel Houellebecq. Frejdigt berättar den franske satirikern om hur Frankrike 2022 får en president från Muslimska brödraskapet. Resultatets framställs som … ganska behagligt.

”I varje ögonblick är vi fort­farande vid liv”, Tom Malmquist. Ångestläsning om ett barn som överlever och en sambo som dör. Lyfter litterärt långt över en vanlig självbiografi.

”Det som inte dödar oss”, David Lagercrantz. Den roligaste i Millennium-serien sedan Stieg Larssons allra första thriller om Micke Blomqvist och Lisbeth Salander.

Bubblare: ”Spådom”, Agneta Pleijel. ”Karl Marx - en biografi”, Sven Liedman. ”Etablissemanget: och hur de kommer undan med allt”, Owen Jones. ”A brief history of seven killings”, Marlon James. ”Monster i garderoben”, Johan Hilton. ”Sverige: resor i ett främmande land”, Jörn Donner.

SOMMARPRATARE. Paret Anna Mannheimer och Peter Apelgren, miljöprofessor Johan Rockström. Stig Grybe, Sanna Lundell, Nina Hemmingsson och Tom Alandh stack ut i ett starkt ”Sommar”-år.

SKOJLÅT. ”Åkarp ... detta är för dig!” Robin Paulsson och Sanna Nielsen gjorde Jay Z och Alicia Keys-parodi - näst starkaste låten i hela Melodifestivalen.

PROTESTSÅNGARE. Niklas Strömstedt. Sjöng ”Lyckolandet” (”Happy nation”) i ”Så mycket bättre” och sedan var det bara att invänta näthatet från SD:s organiserade trollsvans.

SVENSKA ALBUM (i ordning)

”For the young”, Anna Ternheim. Subtil blandning av folk, pop och jazz blev ett sublimt album, en så vacker vinterrock.

”Pretend”, Seinabo Sey. Det mesta här hade varit släppt tidigare men i retrospektiv är det ett debutalbum i världsklass.

”The green stone”/”Alabursy”. Daniel Norgren. Äkta amerikana från Boråstrakten.

”13 gården”. Titiyo gjorde sitt första album på svenska och lät gudomligt.

”Ghost rider”, Jerry Williams. Sanslöst stark comeback i den sanna djupa sydstatsrocken.

”Flyktligan”, Joel Alme.

”Lebensraum”, Jonathan Jonasson.

”Sky city”, Amason.

”Redo att gå sönder”, Bo Kaspers orkester.

”Stenungsund”, Viktor Olsson.

Bubblare: ”Spring, Uje, spring”. Uje Brandelius. ”Om jag lämnar dig”, Ebba Forsberg. ”Jag är ingen älskling”, Lena Philipsson.

TITEL. ”När dom dumma har fest”. Hahaha. Commando M Pigg gjorde comeback med den bästa skivtiteln ever.

MINNE. Minns ni hösten? Kändislåten ”Alla kan göra nåt”, galan ”Hela Sve­rige skramlar” i Globen. Alla var humanister. Alla var solidariska. Sedan, plötsligt, var det stopp.

ARKIV. ”The cutting edge 1965-1966: The Bootleg series vol. 12”, Bob Dylan. Gah!