Missa inte Livs geniala humor - roligast i Sverige

1 av 2
Strömquists nya album ”Uppgång & fall” är briljant.
NÖJE

Oh, åh. Ah. Haha. Aj.

Så låter det när jag äter småkakor och läser ett humoristiskt litet mästerverk.

Liv Strömquist är roligast i Sverige.

Liv Strömquist, 38, är en av de jobbiga skånska rösterna som ligger lågt i podden ”Lilla drevet”, den enda podd jag lyssnat på, och som gjorde ett tv-rese­program där svenska akademiledamoten Horace Engdahl verkade kär inte bara i sig själv utan även i Liv Strömquist.

För fem år sedan släppte Strömquist serieboken ”Ja till Liv!”

Pinfärska ”Uppgång & fall” är ännu roligare. Det låter kanske omöjligt men den här satiriska samhällsskildringen är i klass med ”South parks” största stunder.

Temat är kärlek hos de rika och mäktiga. Eller mindfulness snarare. Den trygga värmen i cynismen. Strömquist lyckas leda i bevis att Sverigedemokraterna når ren Jesusstatus i mysig gemenskap (”givet att de är svenskar”) och lika träffsäkert dissekerar hon den märkliga värmen inför den iskalla men trendiga überliberalen Ayn Rand (1905-1982).

Men humornivån når peak-briljans när Strömquist förklarar hur Carl-Henric Svanberg, en av Sveriges största kapitalister som blev internationellt känd då han som British Petroleums styrelse­ordförande förgiftade halva Mexikanska golfen, faktiskt är lyckligare än självaste Maharishi Mahesh Yogi.

”Life is bliss, free from problems. It is not necessary to suffer”, sa The Beatles gamla guru.

”Världen kan tåla ett par graders uppvärmning”, sa Carl-Henric Svanberg.

Han lever mest i nuet av alla på världen levande människor. ”Carl-Henric Svanberg oroar sig lika mycket över framtiden som en väldoftande, perfekt lotusblomma oroar sig över framtiden!” skriver Strömquist innan hon paraderar upp de lika verklighetsfrämmande affärsmännen Per-Olof Eriksson och Sverker Martin-Löf och stilla undrar varför inte dessa tre vise män är dyrkade som stora andliga ledare.

Det är de förstås. Pengar och de som har dem är gudomligare än någonsin. Men Strömquist hamrar ändå in frågan: ”Varför håller Agneta Sjödin på och klättrar omkring i de baskiska pyrenéerna som nån jävla bergsget när den mest andliga resan som finns är en resa i detta jetplan som bränner tusentals liter bränsle”? Varför kallas han inte Swami Svanberg?

Nä. Det finns inget sätt för mig att återberätta Strömquists geniala humor. Det är en bok som måste läsas. Rent revolutionärt guld på 130 sidor. Ja till Liv!

Fråga Fredrik

VIRREN! Allvarligt talat, ”Luke Cage”? Du kan ju lika gärna börja tjata om att ”Blacklist” är en stor tv-serie … oj ja … just det, det har du gjort. Gå och lägg dig Virren! (Fast det var en bra krönika om rasism, klart att Luke Cage inte är rasistisk. Bara … halv­dålig/halvbra.) /Ötzy

SVAR: Men mest gillar jag just nu ”11.22.63”, baserat på Stephen Kings tidsreseroman om mordet på John F Kennedy. Med den konstiga och lysande James Franco. Finns på svenska Fox.

1 av 2
Kiefer Sutherland som president.

veckans ...

BABE. Bob Dylan. Ju fler människor som kritiserar vad de inte förstår, desto mer har jag börjat gilla att rockens störste fick Nobelpriset i litteratur. Även om jag egentligen tycker att Svenska akademien borde belysa någon som behöver det. De aderton brukar leverera årets bästa boktips. Hade aldrig upptäckt Mo Yan eller Svetlana Aleksijevitj utan det där gänget i Gamla stan.

FOLKALBUM. ”Ruminations”, Conor Oberst. Apropå Bob Dylan så har den fine Bright Eyes-mannen aldrig låtit så mycket munspel förut.

VISPOPALBUM. ”Solnedgången”, Andreas Mattsson, världsberömd på Skånegatan för det urfina indiepopbandet Popsicle, har faktiskt aldrig sjungit på svenska förut. Nu så. Rörande, innerligt, vågat och som vanligt med landets skarpaste melodier.

TV-SERIE. ”Designated survivor”, Netflix. Man märker att den är gjord för jätten ABC (ungefär som svenska TV4 eller SVT1) för serien är onödigt inställsam och övertydlig. Här handlar det om att Kiefer Sutherland - som jag aldrig tyckt om, undrar varför, han har ju en fin röst till exempel - blir USA:s president när hela övriga regeringen dör. Det är som att äta massa godis, som att ”24” möter ”House of cards”.

TIPS. Markus Larsson tipsade om Adeles version av Dylans ”Make you feel my love”. Utmärkt tips, kanske helst liveversionen.