Matstrider ”Matakuten”-gänget – Melker Andersson, Paul Svensson, Bert Karlsson och Carola Magnusson – gör sitt yttersta för att komma överens med såväl krävande skolbarn som trötta mattanter.
Foto: TV 4
’Matakuten’ är äkta journalistik – nästan
Fråga Fredrik
Hej, Fredrik ! Du skriver i en artikel i dagens AB om Katrin Z att hon släpps ”som ett frö för vinden ...” Det riktiga uttrycket är ”som ett rö för vinden”. Rö är ett äldre ord för (vass)rör. Med vänlig hälsning
Lars Glimvik, Falkenberg
Svar: Du har rätt och jag skrev ”rö för vinden”. Det var någon vänlig redigerare som ändrade. Men jag klagar inte – lika många gånger har de räddat min sorgliga stjärt!
Snyggt inlägg Fredrik! Är det värt det? För TV 4 är det säkert så, tittarsiffror och ’’money talks, bullshit walks’’. Jag tittar inte på ’’Idol”, är 50 år gammal och musiker sedan 37 år tillbaka, inget för mig alltså. Men synd om kidsen med alla fula och elaka kommentarer, jag tror inte att de förstod vad de gav sej in på. De ville bli ’’stjärnor’’ bara.
/Lars
Svar: Jäpp. Inte ens vuxna fattar hur mycket skit det kommer med att vara ”stjärna”. Det finns galet många haters där ute.
Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden
Fantastiskt.
Dryga lyxkockar som försöker lära bullätande, barntrötta mattanter att ”älska råvaror”.
Kulturkrocken i ”Matakuten” är lika rolig som när Keith Richards undrade: vem fan är Christina Aguilera?
Heta Nigella Lawson, gullige Jamie Oliver, hårde Gordon Ramsey, fulle Keith Floyd, kaxige Anthony Bourdain ...
Det var säkert 20 år sedan tv-kockarna i USA och England började kallas ”de nya popstjärnorna på tv” och det var sant då och är sant än.
Mat är fortfarande hippare än mode.
Alla gillar mat, alla gillar kunskap och de flesta gillar att se nedkissade souschefer.
SVT har gjort trivsamma försök med sexige Mat-Niklas Ekstedt och lyckats med gulliga Mat-Tina Nordström.
Skolbarn kan vara krävande. Det vet Paul Svensson.
TV 4 har haft svårt att skapa kockprofiler (Pelle Johansson, någon?) med möjliga undantag för smutsige Per Morberg (på TV 4+) och anale Mat-Melker Andersson, bägge i ”elake kocken”-traditionen vilket är trevligt med tanke på att underhållning normalt ska vara så ofarlig som möjligt hos TV 4.
Nu har TV 4 fått till en hit.
Jag – och 860 000 andra svenskar – förtjustes av ”Matakuten” förra veckan och i kväll fortsätter dramat om hur tre stjärnkockar försöker rädda tre skolors risiga skolmat.
Efter en fiaskoartad inledning försöker den dryge, men überkompetente, finkocken Mat-Melker rädda relationen till de söta, men uppgivna, mattanter genom att bjuda på försoningsfrukost och försöka sig på pedagogik.
Melker Andersson servar mattanterna.
Mat-Melker gjorde en vita tavlan-lista med ”mål”, han skrev: ”kärlek, glädje, laganda, stolthet, service, hungrig, estetik, och kritisk”.
Tanterna tittade som att de just sett ett ufo.
Och så har vi Mat-Paul Svensson, som sunt började försiktigare än Melker, men som nu ilsknat till:
– Christ liksom! Det finns ingen som helst positiv anda i det. Hur i helvete ska man kunna laga god mat om man inte tycker om att laga mat, om man inte tycker om att serva, det är ju det som är grejen, det är hela kärnan i yrket, att tillfredsställa nån annan!
Magi.
Stjärnkockarna är helt borta i verkligheten.
Kulturkrocken mellan de välbetalda lyxkockarna, vana vid den fräschaste
getosten Europa kan uppbringa och råambitiösa underhuggare, och de underbetalda mattanterna, vana vid halvfabrikat och jobbiga ungjävlar som egentligen bara vill ha pizza, är briljant.
Jamie Oliver har gjort liknande program, men TV 4 lyckas bättre.
Programmet är i själva verket – som alla lyckade dokusåpor – en stark socialskildring. Hade den inte också varit rolig – samt inte haft Bert Karlsson som grävande reporter – borde den kunnat nomineras till äkta journalistpris i dokumentär-klassen.
”Matakuten” är lika roligt kulturkrockig som när Rolling Stones spelade in Martin Scorseses ”Shine a light”-dvd och demografitänkaren Mick Jagger bjöd in popsnöret Christina Aguilera för en duett, och rockreliken Keith
Richards trodde det var ett fan som hamnat fel på scen:
– En brud kom upp och jag tänkte ”vem är det där?”. Jag hade ingen aning. Jag vet fortfarande inte vem det är. Men hon kan sjunga, och hon såg bra ut, sa Keith efteråt.
Samarbetet, låten ”Live with me”, slutade dock väl, och nog lär den här matsåpan få ett lyckligt slut också – där stjärnkockarna och mattanterna äter wienerbröd ihop som de såtaste av vänner och barnen skiner ikapp med quinoagröten.
Veckans ...
Birro.
BABE. Marcus Birro. Visst är han en vacker kommunist?
TV-TRUBBEL. Melodifestivalen har grava problem 2009. För många kvalheat i för många år har krävt för många artister och nu saknas både fräscha artister och äkta stjärnor. Christer Björkman svettas ymnigt, gissar jag, inför att försöka rädda sörjan med heta jokrar.
TV-TYPISKT. ”Idol” på TV 4 har som vanligt förstört egenarten och gjort dussinvaror av så från början fina personligheter som Dylan-pojken Lars Erikson och gullplutten Johan Palm. Samma trista visa varje år.
TV-HELVETE. Jonas Gardell (http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=657) har rätt. Att tvingas se Brolle Jr sjunga David Bowies ”Fashion” vid varenda satans reklampaus känns som att ha ”dött och hamnat i helvetet”. Åtminstone påminner den glansiga smörjan om hur helvetet kunde vara (om vi nu trodde på helvetet, det gör väl Gardell?) Kanal 5 (ja, till och med ”Grey’s anatomy”) bojkottas härmed hela oktober och om jag någonsin får barn ska de aldrig, aldrig få kläder från MQ. Beep-beep!
CD. Glasvegas. Ja jag tjatar, men jag älskar nu dessa socialrealistiska superrockare från östra Glasgow helt reservationslöst. Testa du också, det är årets cd, nämligen.
CD II. ”Tell tale signs” (bootleg series 8) med Bob Dylan. Det är den tredje cd:n som är överlägsen, men det kostar över 1 000 kronor att komma över den utgåvan.
Kommentera
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
Vad tycker du?
Fredrik Virtanen
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11
...