South Park en klassiker
Fredrik Virtanen summerar nöjesåret 2008
CORRALEJO. Det tog lika lång tid som en graviditet.
De över 1000 tätskrivna sidorna har följt mig till tre världsdelar, men i förrgår blev jag till sist färdig med Lars Noréns mästerverk ”En dramatikers dagbok”.
Jag läste vartenda – vartenda – ord och ingenting större hände detta år. Men mycket mer ändå. Här är resten – mitt 2008.
Årets 10 bästa cd
1. ”För sent för Edelweiss” – Håkan Hellström
Den mest spelade skivan är den bästa skivan. För den spelades oftast av just den anledningen.
2. ”Brighter than creations’s dark” – Drive-by truckers
Förr var det bara jag och Stephen King som älskade dem, nu när det blev kolsvart avtändningsrock förstod även den övriga civiliserade världen. Grattis.
3. ”Tell tale signs” – Bob Dylan
Omtagningar, men omtagningar av världens bästa sånger de senaste 20 åren. God daamn.
4. ”Glasvegas” – Glasvegas
Mary Chain, Proclaimers och Oasis i en trevligt socialrealistisk kopp skotskt te.
5. ”Kleerup” – Kleerup
Konstnärligt relevant hitmusik som skäms varken i radio eller på klubb eller på Virgin Megastore i New York.
6. ”The Carter III” – Lil Wayne
Den ende, förutom R. Kelly, som kan locka mig tillbaka till hiphop och r’n’b. En genial man i hit-paket.
7. ”For Emma, forever ago” – Bon Iver
Jag har enbart att tacka Calle Lundell på skivaffären Pet Sounds för denna finstämt enkla musikupplevelse. Inga recensenter lyckades förklara storheten. Och jag förstår det. Den måste höras.
8. ”Hunger hotell” – Eldkvarn
Även en rumphuggen Eldkvarn-skiva är en Eldkvarn-skiva med klass.
9. ”Fleet foxes” – Fleet Foxes
Gladflummigt, skäggigt, välstämt. Det är svårt att fortsätta jämföra dem med Crosby, Stills, Nash & Young men visst, kör på bara.
10. ”Youth novels” – Lykke Li
Sannolikt svensk internationell pops framtid.
Kommentar: Jo jag vet, det är väl bara jag och 5000 personer till som köper cd ännu, men ändå. De är trevliga.
Årets 10 bästa filmer
1. ”I’m not there” – Todd Haynes
Av en mästare, om en mästare (Bob Dylan).
2. ”No country for old men” – Joel och Ethan Coen
Tragedier är de cyniska brödernas stora talang.
3. ”There will be blood” – Paul Thomas Anderson
Svart, svartare, olja.
4. ”3:10 to Yuma” – James Mangold
Den bästa westernfilmen någonsin?
5. ”Wall-E” – Andrew Stanton
Gulliga robotar är den nya julchokladen.
6. ”The Dark knight” – Christopher Nolan
Så misslyckat övertydlig, ändå så utsökt.
7. ”Ping-pongkingen” – Jens Jonsson
Den enda svenska filmen av verklig rang.
8. ”The Mist” – Frank Darabond
En b-filmsbudget stoppar inte ett Stephen King-manus.
9. ”Sex and the city” – Michael Patrick King
Fluffig.
10. ”Angel” – Colin Nutley
Äkta kalkoner får man så sällan se flaxa, man bara måste älska att skratta åt dem.
Kommentar: Det ska erkännas att jag såg max 45 nya filmer i år, men det sena 00-talet förefaller inte som en guldålder för filmen och att ”svensk film är tillbaka” är rena larvet.
Årets 10 bästa tv-serier
1. ”South Park” – HBO.com
Det pinfärska avsnittet, ett knappt dygn efter presidentvalet, gjorde att vi kunde glömma tre tramsiga SP-säsonger. En klassiker. South Park-gubbarna var blixtsnabba med att driva med världens nya hjälte och hans barns hundvalp. Inget är heligt, men allt är roligt.
2. ”Mad Men” – Kanal 9
Så gammeldags, så nyskapande, så estetisk, så friskt människofientligt.
3. ”30 Rock” – Canal Plus
Roligaste tv-serien sedan ”Seinfeld”.
4. ”House” – Canal Plus/TV 4
En allt sömnigare hjälte men, ännu en hjälte.
5. ”Dirt” – TV 400
Sorgligt underskattad sleaze-tidningsskildring i Hollywood som redan är nedlagd.
6. ”Scrubs” – TV 3/Kanal6
Varje kväll lika perfekt skojigt att somna till. Bob Kelso 4-ever.
7. ”The Wire” – SVT
Ett mästervek, förstås, men lätt passé nu när deppfesten är över och alla säsongerna finns på samlings-dvd (köp!).
8. ”Grey’s anatomy” – Kanal 5
Numera råkrystat, ändå tittar jag. Skumt.
9. ”Californication” – TV 4
Höll aldrig vad den lovade, men saftade på med minst två klassiska Duchovny-oneliners per avsnitt.
10. ”Dexter” – Canal Plus
Synd på så rara ärtor att dramat blev såpopera.
Kommentar: Manusstrejken i USA slog sönder mycket av tv-dramat som ”den nya filmen”.
Årets 10 bästa böcker
Lars Norén skriver gudomligt och iskallt, enligt Fredrik Virtanen. Det tog honom nästan ett år att läsa ”En dramatikers dagbok”.
Lundell.
1. ”En dramatikers dagbok” – Lars Norén
Norén har alltid rätt, om allt och alla inklusive sig själv. Och skriver gudomligt och iskallt. Och mår vansinnigt dåligt. Reducerad ångest, och ändå så oerhört, oerhört långt. Det tog mig nästan ett år att läs av varje ord, men alla var viktiga.
2. ”Ett annat liv” – Per Olov Enquist
En självbiografi över nivån hos Bob Dylans. Från kylslagna barndombyar via galna Broadwayuppsättningar till thrillerrymningar från alkishem. En mästare. En total mästare.
3. ”Hett” – Bill Buford
Inte pinfärsk, men färsk på pocket och härlig läsning för alla köksfetischister, New York-dårar, pastatokar och amatörmathistoriker.
4. ”För Lydia” – Gun-Britt Sandström
Inte ny, men nyutgiven i år från 1973 och ett lättare mästerverk är alltid ett lättare mästerverk. En omarbetning av Hjalmar Söderbergs klassiker ”Den allvarsamma leken”.
5. ”A bit of a blur” – Alex James
Från rockstjärna i Blur till ostystare på vischan, en ohyggligt engelsk-sardoniskt festlig läsupplevelse.
6. ”Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet” – Annette Kullenberg
En fantastisk tidskildring där Kullenberg, som det reporteress hon är, sätter sig själv åt sidan och 60-talsikonen Marianne Höök på piedestal. Fast vi alla vet att Annette var, är och alltid kommer att vara bäst i klassen vad gäller modernt närgången journalistik.
7. ”Vädermannen” – Ulf Lundell
Ett vykort från en berusad man från Österlen är alltid ett berusat vykort från Österlen.
8. ”Stridens skönhet och sorg” – Peter Englund
Fascinerande (påhittade) bloggar från första världskriget.
9. ”Downtown owl” – Chuck Klosterman
Mer en humorist än en journalist, men hans första roman är inte sämre än hans egoförtjusta journalistikpopböcker.
10. ”Den vassa eggen – Ulf Lundells kreativa kaos” – Håkan Lahger
Snuddar bara på ytan av smärtan, men ändå nödvändig för Lundellälskare.
Kommentar: I somras läste jag bara deckare.
Kommentera
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
Vad tycker du?
Fredrik Virtanen
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11
...