Krönika

Håkan Steen

Respekt, men nu blir svensk pop blekare

Håkan Steen tycker att The Ark tagit rätt beslut

NÖJESBLADET

The Ark firar tjugoårsjubileum med att lägga av.

Det är värt all tänkbar respekt.

För väldigt få vågar ju göra det. Rockvärlden är förförisk och tanken på vad som kan hända efteråt känns så skrämmande att man hellre bara rullar på och blir irrelevant och patetisk på kuppen.

The Ark har alltid handlat om att det är tillåtet att vara fånig, rentav just patetisk, att allt är okej så länge man följer hjärtat. Men de har alltid klarat sig undan den sortens fällor själva, tack vare Ola Salos visioner och några stadiga skopor självironi.

Jag var med i början av 90-talet när några högstadiekids från Rottne blev världsberömda i hela Växjö kommun för sina ”apokalyptiska aftnar” och The Doors-inspirerade låtar om offerlamm.

På vägen därifrån till den hitstinna glamrockmaskin som regerade 00-talets största svenska festivalscener och vann Melodifestivalen med en låt om panikångest har förstås massor hänt.

Men om den 15-årige Ola Svensson, som han hette då, kunde tas för brådmoget pretentiös när han berättade i Smålandsposten att ville se sitt band som en ark för människorna är det bara att konstatera att han fick rätt.

Få band har en lika dedikerad publik som The Ark. Åtskilliga fans har hittat både stöd och ledning i låtar som ”Let your body decide” och ”Calleth you, cometh I”.

Nu släpper The Ark en låt som heter ”The apocalypse is over” och åker på storstilad avskedsturné.

Beslutet är förmodligen helt rätt. Senaste albumet ”In full regalia” hör till det bästa de gjort. Samtidigt är det svårt att åldras i kulörta påfågelkläder från rymden.

Att bocka, buga och tacka för allt väntar jag med till någon gång i sommar när det drar ihop sig till final på riktigt.

Men att svensk pop kommer att bli rejält mycket blekare och tråkigare utan The Ark står synnerligen klart redan nu.