Juryn njuter av att visa förakt

NÖJE

"Idol 2004" är TV 4:s största höstsatsning.

Kan bli en hyfsad succé, för att tv-tittarna får rösta fram vinnarna.

Men det lär också bli omdebatterat, då det är obehaglig mobbnings-tv mot de stackars deltagare som saknar talang.

TV 4 är, typ, sist ut i världen med det här konceptet. I Sverige har TV 3 och Kanal 5 kört liknande "Fame Factory" och "Popstars" under flera säsonger. Artisterna som kommit fram runtom i världen är av typen dagsländor. Här i Sverige har Fame och Andrés Esteche antagligen en framtid i schlager- och musikalvärlden. Och Brolle Jr, som hoppade av "Popstars" före finalen, känns som en riktig artist.

Har sett kvällens första program och "Idol 2004" är mer en tävling än en dokusåpa. Lite i stil med gamla "Sikta mot stjärnorna", men skillnaden är att här ska vinnaren inte imitera någon annan, utan helst ha en egen profil. För högsta potten är ett guldkantat skivkontrakt med ett stort multinationellt skivbolag.

En jury bedömer, men tittarna avgör via telefonröster, något som nog gör "Idol 2004" lite mer attraktivt än föregångarna.

Fast första två veckorna, med program varje vardag, då tusentals förhoppningsfulla ska bli till de fyrtio, som till sist får vara med i fredagsprogrammen, kan nog bli rätt tjatiga.

Det är väl därför TV 4 har värvat David Hellenius och Peter Magnusson från TV 3:s fräcka humorprogram "God afton Sverige" som programledare.

Här får de aldrig blomma lika fritt och jag var rädd för att deras småkomiska prat liksom skulle trivialisera hela konceptet.

Men efter att ha mött programmets jury, förstår man att Hellenius/Magnusson är ett nödvändigt ont för att det inte bara ska bli obehaglig mobbnings-tv. Då förstår man att programledarparets lättsamma tonfall i inslagen med deltagarna säkert både har minskat deras nervositet inför deras provsjungningar och kanske också fungerat som tröst, efteråt, när de blivit utslagna. Två av jurymedlemmarna, skivbolagsrepresentanterna Daniel Breitholtz och Peter Swartling, särskilt den sistnämnda, tycks njuta av att visa sitt förakt för dem som saknar "det", de som inte duger i deras ögon och öron.

"Idol 2004" är proffsigt producerat, men den elaka tonen ger en bitter eftersmak. För det räcker inte att ungdomar med artistdrömmar blir utslagna. Deras femton sekunder i rampljuset består dessutom ibland av ren förnedring inför en miljonpublik. Dags för vd Jan Scherman att formulera en ny slogan för kanalen:

TV 4 - en del av mobbnings-Sverige!

Jan-Olov Andersson