Muskelhunken utstrålar glamour

NÖJE

Dolph Lundgren leder Melodifestivalen.

Så knäppt att det kan bli rätt underhållande, på ett eller annat sätt...

Bryr mig varken som tv-tyckare

eller privatperson, egentligen, så värst mycket om Melodifestivalen. Pågår för länge, inte min typ av musik.

Ska man nu ändå ta tävlingen på allvar, var det bättre på stenåldern (1980-talet), med en tävling, en strikt programledare

och ingen utomstående som fick höra melodierna i förväg.

Det var då som Dolph Lundgren

senast såg Melodifestivalen ...

Nu har vi den cirkus vi har, med Christer Björkmans ”smak”, deltävlingar, andra chanser, dueller, chocker, humorinslag, galet upptrissad mediabevakning och proffstyckare som tycker sönder

låtarna innan vi hört dem.

”Dolph-chocken” är på samma nivå som att Cissi Elwin blev

vd på filminstitutet eller att Paul Anka lever och har en skogstokig svensk fru.

Producenterna vill förgylla Melodifestivalen med lite ”Hollywood-

glamour”. Och trots att det är 17 år och 30 filmer sedan den svenske muskelhunken gjorde en vettig filmroll, ”Universal soldier”, och den gav knappast heller någon entrébiljett till Oscarsgalan, så utstrålar han på något sätt ändå just Hollywood-glamour.

Har träffat honom några gånger, han är betydligt smartare och roligare än vad filmrollerna visar. Spelar han sin actionhjälteroll med lite glimt i ögat blir det en rolig kontrast i en annars lite fjollig tävling.

Kanske kan Dolph i de program han ska vara med i på länk, få med lite Hollywood-polare, de har ju en ny actionfilm att sälja.

Sedan finns ju alltid chansen att Dolph blir helt fel i programledarrollen. Då kan det bli kalkonkul, på Vendela Kirsebom-sättet.

I övrigt: Upp till bevis för Christine Meltzer att vara rolig utan ”Hey baberiba”-killarna. Och ”Mums-Mums” är klockren.