Han öppnade sitt hjärta på vid gavel

NÖJE

Två skäl till att Johan Rheborgs avsnitt i ”Stjärnorna på slottet” blev ett av hela programseriens bästa:

Han har hållit tyst om sig själv tidigare.

Nu öppnade han sitt hjärta på vid gavel.

Jan-Olov Andersson.
Jan-Olov Andersson.

En futtig mening ur krönikan om ”Stjärnorna på slottet” med Louise Hoffsten i centrum, är det som orsakat flest mejl från tittarna/läsarna kring allt jag tyckt om årets programserie.

Jag skrev: För övrigt har Johan Rheborg blivit allt bättre för varje program, som sanningssägare,

kommentator och lite provokatör.

Läsarna har tyckt att Rheborg inte vågar eller vill ta något på allvar, utan ständigt måste skämta till det. Att han bara är så typisk för den ironiska generation som inte vill ta något på allvar.

Tycker i och för sig att de som hört av sig har fel, men kanske ligger det något undermedvetet i att de nog inte riktigt har koll på vem Johan Rheborg egentligen är.

Tre stjärnor på slottet – Kim Anderzon, Christer Lindarw, Louise Hoffsten – har redan berättat om sina liv och karriärer på ett både underhållande och gripande sätt. Men det mesta hade vi hört förut. Nästa veckas värd, Johan Rabaeus, har redan berättat – grymt bra – om sitt liv i ett ”Sommar”-program i radion.

Johan Rheborg är ett ... oskrivet kort. Har, vad jag minns, aldrig riktigt ”talat ut” om sitt liv.

Kvittar varför han inte gjort det men som skådespelare, i vilken genre man än jobbar, är det smart för då ser man dem i ännu högre grad som de rollfigurer de gör. Percy Nilegård, Fredrik Schiller, Kenny Starfighter,

Örjan Lax eller vad det nu har handlat om i hans fall.

Men i går öppnade Johan Rheborg sitt hjärta på vid gavel.

Just för att han hade berättat med så stor inlevelse om en så lycklig barndom kändes sorgen efter föräldrarnas bortgång extra smärtsam. Mamman som tynade bort i alzheimers, pappan i cancer. Den döende pappan som kväll efter kväll såg sonen på scenen i musikalen ”Singin’ in the rain” ... en mer rörande bild av kärleken mellan far och son är svår att tänka sig.

För att lätta upp var det kul att Rheborg ibland förvandlade sig till Percy Nilegård, sin mest kända komiska rollfigur.

Annars bjöds vi på en gedigen karriärgenomgång, kryddad med kul anekdoter, inte minst om Killinggängets uppkomst.

Det kändes verkligen som att man fick lära känna en ny Johan Rheborg via gårdagens ”Stjärnorna på slottet”.