Ett sorgligt filmklimat hemma hos ministern

Läs Jan-Olov Anderssons krönika

NÖJE

ANTIPAROS, GREKLAND. Två saker en Biogubbe tar med sig rent mentalt på semestern:

Hur så gott som alla verkligen tycks ha en åsikt om att Woody Allen förmodligen ska göra en film i Stockholm. Utom en som kanske borde ha det, kulturministern…

I fjol var utomhusbiografen på min favoritö stängd. Men nu rullar åter filmerna när mörkret har infunnit sig vid 21.30-tiden. I år är det gratis. Gamla filmer. Just nu Matt Damon-vecka. Hoppas främst på att pricka in någon av de traditionsenliga visningarna av ”Madalena”. Antiparos-nostalgi på hög nivå. Kärlekshistorien från 1960 är nämligen den enda filmen som har spelats in här. Den tävlade på Cannes-festivalen och sedan kom turisterna till ön.

Woody Allen-filmer har jag aldrig sett här. Känns inte riktigt som att hans syn på livet är kompatibelt med öbornas  …

Men vilket liv det blev när Woody Allen berättade för mig att det mesta lutar åt att han så småningom gör en film i Stockholm. Roy Andersson rasade. Och massor av folk har åsikter för-och-emot att han ska få x antal miljoner för att göra en film här.

Känns inte som att alla riktigt har fattat vilket enormt pr-värde det skulle vara för Stockholm. Och vad det skulle innebära i intäkter, då och i framtiden.

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m) har inte sagt ett ord. Trots att en Woody Allen-inspelning till stor del handlar om sådant som moderaterna älskar, entrepenörskap.

Är dock inte förvånad. Veckans sorgligaste läsning var hur kulturministerns make, förre moderatledaren Ulf Adelsohn, i en kulturartikel i Expressen avfärdade Guldbagge-vinnaren och en av de senaste årens viktigaste svenska filmer, ”Äta sova dö”:

– En film om nån som står och plockar sallad. Såna har väl alltid funnits, kommer alltid att finnas, än sen?

Är det så samtalen om film låter i den Adelsohnska familjen, förstår man varför vi inte har mycket till filmpolitik just nu …