”Han älskade att skrämma skiten ur tonåringar”

Jan-Olov Andersson om det arv som Wes Craven lämnade efter sig

1 av 3 | Foto: AP
Wes Craven blev 76 år gammal.
NÖJE

En sympatisk och rolig farbror – som älskade att skrämma skiten ur tonåringar.Med Freddy Krueger och Ghostface skapade Wes Craven två skräckfilmsmonster som lever vidare för alltid.

Vi träffades ett par gånger. Mest minnesvärt var mötet på skräckfilmsfestivalen i franska skidorten Avoriaz för 25 år sedan. Jag hamnade vid samma middagsbord som honom och Bo Derek (ja, det var en märklig festival…) och Wes Craven roade oss med galna historier om allt från sin strängt religiösa uppväxt till hur kul han hade när han kom på sina egensinniga skräckfilmsmonster.

Frankenstein och Dracula blev den tidiga filmhistoriens monster, som sedan dykt upp igen och igen och igen.

Men den moderna skräckfilmshistorien har sitt ursprung i 1970-talet.

John Carpenter drog igång ”Alla helgons blodiga natt”-serien.

George A. Romero skapade zombiegenren.

Tobe Hooper visade med ”Motorsågsmassakern” att man kan använda motorsågen till annat än att fälla träd med.

Men frågan är om inte Wes Craven blev den allra mest inflytelserika av den tidens skräckfilmsregissörer.

Där John Hughes (1950–2009) skapade vardagsrealistiska ungdomsdramer som tonårspubliken kunde identifiera sig med, gjorde Wes Craven filmer som visserligen också hade hög igenkänningsfaktor, med sex, kärlek och humor, men som också skrämde skiten ur publiken.

Genombrottsfilmen ”The last house on the left” (1972) var nästan outhärdlig i all sin grymhet. Några kriminella våldtar och mördar några ungdomar. Men två av ungdomarnas föräldrar tar en blodig hämnd. Wes Craven erkände att han rakt av stal Ingmar Bergman-filmen ”Jungfrukällan” (1960) och flyttade historien till modern tid i USA.

Han gjorde flera starka filmer, men det var först på 1980-talet, när 1970-talsvågen började ebba ut, som Wes Craven fick sitt stora genombrott.

Med ”Terror på Elm Street” (1984) introducerade han Freddy Krueger. En skolvaktmästare/barnamördare med brandärrat ansikte, rödgrönrandig tröja, brun Fedora-hatt och en läderhandske beklädd med metallklor.

Det faktum att Freddy Krueger, spelad av Robert Englund, kunde tränga in i ungdomars drömmar och förvandla dem till mardrömmar, gjorde att i princip vad som helst kunde hända i filmerna, som snabbt blev en serie med nya filmer i stort sett varje år.

I en intervju förra året sa Wes Craven:

– När jag såg en naturdokumentär och man berättade om ett lejon med så vassa klor att Freddy Krueger skulle ha blivit avundsjuk, då förstod jag hur stor han är inom den moderna populärkulturen.

Om Wes Craven med Terror på Elm Street-filmerna blandade verklighet och fantasi på ett nyskapande sätt, så hittade han på en ny slags skräckfilm i mitten på 1990-talet, ännu en gång när många trodde skräckfilmen som genre var stendöd.

”Scream” hade en oförglömlig öppningsscen, där Drew Barrymore får ett telefonsamtal som nästan skrämmer livet ur både henne och publiken.

Hela filmen är sedan både en spännande och otäck skräckhistoria, samtidigt som den driver med både sig själv och hela genren i sig på ett väldigt roligt och intelligent sätt. Mördaren, Ghostface, bär en vit gummimask som påminner om Edvard Munch-målningen ”Skriet”. Sådana masker är sedan åratal tillbaka storsäljare varje Halloween-helg.

Ytterligare tre filmer följde i serien, ”Scream 4” (2011) blev den sista som Wes Craven regisserade.

Flera av hans tidiga filmer har spelats in på nytt, i sämre versioner. Det har även hänt med ”Terror på Elm Street”. Och ”Scream”-konceptet ska nu bli tv-serie.

Som tur är kan vi alltid återvända till originalfilmerna. De som gjorde Wes Craven till den moderna filmens skräckmästare.