”Det är ingen julkänsla i årets julkalender”

Nöjesbladets Jan-Olov Andersson om ”Tusen år till julafton””

Haag och Lundgren
Foto: SVT
Haag och Lundgren
NÖJE

Älskad, avskydd, omstridd.

Tv:s julkalender väcker ofta starka känslor.

För mycket eller för lite julkänsla?

Eller ingen alls, som i årets julkalender.

Eller… i ett avsnitt skildrar man hur folk protesterar mot julens köphysteri.

Årets kalender – start i SVT 1 och Barnkanalen tisdag 1 december – heter ”Tusen år till julafton”.

Kunde lika gärna ha hetat ”Historieätarna för barn” för det är samma producent/regissör, Karin af Klintberg, och samma duo, Erik Haag och Lotta Lundgren, framför kamerorna.

På sitt sätt, är det upplägg som presenteras i vinjetten till varje avsnitt smått genialt. De medverkande barnen får uppleva en dag i historien. Från vikingatiden till nutid. Vad skulle de då vilja berätta? Hur folk levde, bodde, lekte? Hur maten smakade? Eller något annat?

I praktiken blir det en julkalender som spretar åt alla möjliga håll.

Genom Stina Ekblads berättarröst och (väl valda) arkivbilder ges en slags underhållande historisk grundkurs om varje tidsålder. Kocken Tareq Taylor förklarar vad svenska folket åt under samma tid.

I varje avsnitt får vi i spelscener, och genom barnens ögon, följa en familj där Erik och Lotta alltid är föräldrarna. Här ligger seriens största problem. Lotta går mest omkring och ”ser ut” sin tidsperiod, medan Erik pratar sitt vanliga bebisspråk. Båda är helt kass som skådespelare.

Här finns ångestladdade scener (man äter familjens gulliga kanin till middag under andra världskriget) och annat som säkert kan få dem som tycker SVT är vänstervridna att rasa.

Bäst och roligast – och det som väl ska appellera till den unga målgruppen som tittar – är när barnen i videobås, som i ”Big brother” eller ”Robinson”, berättar om sina lite knasiga upplevelser från förr i tiden.

Men om detta över huvud taget ska kallas för en julkalender, det vete fan…