Morgan Allings resa imponerar

Jan-Olov Andersson om ”Stjärnorna på slottet”

1 av 5
NÖJE

Somliga tog kanske Morgan Allings ”Stjärnorna på slottet”-avsnitt med en axelryckning. ”Jag har hört det förut”, typ.

För andra blev det säkert ett av hela programseriens mest gripande avsnitt.

Varken Claire Wikholm (åtminstone inte innan förra lördagens program), Marika Lagercrantz eller Stefan Sauk har, vad jag minns, pratat särskilt mycket om sina privatliv i media. Amanda Ooms har gjort det rätt mycket. Morgan Alling har gjort det väldigt mycket de senaste åren.

I intervjuer, i en tv-serie, i en bok, i en show, i sitt ”Sommar”-program.

För den som på ett eller flera sätt har sett, hört eller läst The Morgan Alling story, blev nog lördagens avsnitt rätt mycket av en repris. Kanske sevärt ändå, för att Morgan Alling berättar om sin trasiga uppväxt med en slags distanserad klarhet vi inte riktigt är vana vid.

Utan att fälla några tårar – utan rakt-på-sak, som att han såg på sitt eget förflutna utifrån på något sätt – berättar han om en trasig uppväxt som slår det mesta. Ständig fylla och slagsmål i den egna famliijen, hemlöshet, fosterfamiljer från helvetet, inte förrän han hamnade i en vettig fosterfamilj blev det någon ordning på livet.

Och sedan övergrepp, när han hamnade i teatervärlden, som privatelev hos en man han verkligen litade på.

Men han gav sig fan på att komma vidare, att lyckas som skådespelare/regissör, och det är väl därför han, med all rätt, med sådan glädje berättar om sina framgångar. Han blev något, trots en oerhört tuff start i livet.

– Självgod är vad du är, säger Claire Wikholm, och är sedan dess, sedan det avsnittet visades i förväg för pressen, den här säsongens bråkstake.

Just självgod är nog ett av de sista ord jag förknippar med Morgan Alling, som jag under senare år har träffat rätt ofta genom jobbet. En totaltrevlig person, helt utan den självupptagenhet som annars somliga i hans bransch ibland kan ha mer eller mindre av.

Och bråket blir det sedan inte mycket mer av i själva programmet. Claire Wikholm verkar faktiskt ofta minst lika tagen av Morgan Allings starka berättelse om sin uppväxt, som de andra Stjärnorna på slottet. Däremot avbröt hon honom ofta och de tycks ha bråkat efter att tv-kamerorna släckts. Och i tidningsspalterna.

Men så är ju livet. Alla behöver inte gilla varandra.

Själv hoppas jag att Morgan Allings lillebror också fick ett bra liv. Han försvann liksom ur handlingen efter att ha nämnts i inledningen.