"Serien är inte rasistisk"

Dokusåpan, med start i SVT nästa tisdag, skildrar den kulturkrock som uppstår när tre svenska familjer under tre veckor byter livsstil. Och det handlar inte om att de tvingas avstå från att surfa på nätet. De kastas rakt ut i ett liv som för oss svenskar framstår som rena stenåldern.

Måste erkänna att de tre naturfolk i norra Namibia, i söderhavsriket Vanuatu och på den indonesiska ön Siverut som de delar sina liv med under några veckor, de hade jag aldrig hört talas om tidigare.

Nu anklagar människorättsgrupper SVT för att utnyttja folk i Afrika och för att sprida rasism.

Något säger mig att ingen av dessa som anklagar har sett en bildruta av serien.

Och verkligheten är inte alltid så enkel. Allt är inte svart eller vitt.

Det är skamligt, rent ut sagt för jävligt, om afrikanerna i Namibia fått växelpengar och lite mjölpåsar i ersättning.

Om, och vem som i så fall gjort fel, måste förstås redas ut. Men det är lite skumt att det juridiska hjälpcenter som säger sig dela ut tillstånd att filma inte visste om svensk tv:s närvaro.

Det går ju inte direkt charterresor för tv-team till Namibia ...

Anklagelserna om rasism är mest fåniga. Hela upplägget med serien är ju att bortskämda svenskar ska möta naturfolk som lever så primitivt som möjligt. Bygger de sina hyddor av kobajs kan gärna inte SVT på sin sajt beskriva dem som mexitegelvillor.

Hela min familj älskade för övrigt det första avsnittet. De tre familjerna blev våra ställföreträdande resenärer in i en väldigt fascinerande värld.

Och så olika är vi kanske inte. Elak humor existerar även bland de unga kvinnorna i himbastammen i Namibia. En grupp hånskrattar i smyg åt den främmande vita mannen. Sedan säger en av dem:

– Han är väldigt ful. Ser ut som en babian.