Låt ungarna välja fritt

Läs Jenny Seths musikkrönika

NÖJE

När MTV visar videon till Kleerups ”Longing for lullabies” rusar min polares sexton månader gamla son till tv:n. Samma unge börjar också studsa så fort han hör Markus Krunegårds ”Jag är en vampyr” på radio. Det kan ju knappast bero på att just de låtarna har en magisk kraft över barn. Inte heller på just den här bebisens oklanderliga musiksmak. Snarare föräldrarnas.

En annan kompis, som älskar södernhiphop, har en liten dotter som bara diggar långsamma, basiga beats. Och några bekantas bekanta, som bara lyssnar på malande drone- och industrirock, upptäckte sin lilla guldklimp stå i köket och dansa till rytmen från diskmaskinens dova surrande. Alla tar efter mamma och pappa, åtminstone i början.

Det fånigaste jag vet är föräldrar som försöker skola sina barn i ”god” musik och förbjuda Markoolio. Det är ingen idé att skryta om hur dina små bara älskar jazz, klassiska verk eller Dylan. Det kommer ändras. Och på vägen till en självständig musiksmak kommer gullungarna oundvikligen vilja lyssna på massor av härliga skitlåtar. Vissa om och om igen...