Är det försent att falla för pojkbandshysterin?

Läs Jenny Seths krönika

NÖJE

Hur lång är ångerperioden när det gäller pojkband?

Kan man bli ett fan i efterhand och får man komma tillbaka till sina idoler efter att man en gång har dumpat dem?

Jordan, Donnie ... Jonathan?... eeeeh ... fan!

Hur jag än försöker kan jag inte räkna upp alla medlemmarna i New Kids On The Block.

Jag sörjer att jag aldrig varit ett pojkbandsfan. Den andra stora vågen, med Backstreet Boys, Westlife, N’Sync och Boyzone, kom lite för sent. Men även i början av 90-talet, när jag var i perfekt mellanstadieålder för New Edition, NKOTB, Take That och Boyz II Men, blev jag aldrig riktigt såld. Richard Herrey-förälskelsen som åttaåring och en kort flört med East 17 räknas liksom inte.

Åh, vad jag önskar att jag hade tapetserat flickrummet med Okej-affischer, ristat min favorits namn i skolbänken, övat in dansstegen, vallfärdat till konserterna för att få gråtskrika mig hes. Tänk om jag tillhört en rolig och tjejig fankultur i ställlet för att gå direkt från Bryan Adams till grunge.

Då hade jag kunnat glädjas ännu mer åt höstens två stora boybandnyheter:

Robbie Williams återförening med Take That. Och, framför allt, NKOTBSB.

Världens två största pojkband, New Kids On The Block och Backstreet Boys, ska alltså ge sig ut på en gemensam turné 2011. På pressbilden står de nio kvarvarande medlemmarna uppradade. Halva det bedagade gänget har fyllt 40, nästan samtliga har samma hopplösa klädstil som förr och av minerna att döma verkar inte alla helt nöjda med framtidsplanerna. Ändå får jag gåshud av förtjusning.

Min kompis Karin var ett äkta NKOTB-fan när det begav sig. Hon minns också hur det känns att växa ifrån sina idoler.

Karin gick, som hon själv uttrycker det, ”från spotless hygien och hits till flanell och själmordstankar på en sommar”. Och de där biljetterna som känts som ett självklart köp våren –91 blev, när november och konsertdatumet närmade sig, plötsligt ett pinsamt kvitto på barnet hon just varit. Särskilt som ”Smells like teen spirit” just hade släppts och förändrat allt.

Förhoppningsvis kommer NKOTBSB-turnén till Sverige, så att både jag och Karin kan ta itu med våra gamla pojkbandsspöken och skråla med i ”Step by step” tillsammans. I rent terapeutiskt syfte alltså.