Den dåliga filmvåren är inte Nils-Petters fel

NÖJE

Pekoral och pinsamheter.

Det svenska filmåret 2004 har haft en trög start.

Nu får vi hoppas på hösten.

I år har kommit saker som "Mongolpiparen", så dålig att det är svårt att förstå att den får biopremiär. "Kärlekens språk" är en otymplig korsning av gymnasielektion och spelfilm, och biopubliken håller sig långt borta. "Tre solar" tar sig själv på väldigt stort allvar, men det är inte lätt att förstå vad som fick Richard Hobert att vilja göra den eller producenter att satsa pengar på manuset.

För att visa att redan på medeltiden pratade folk som om de diskuterade relationer hos Oprah Winfrey?

Ett pekoral är enligt Nationalencyklopedin: "Den icke avsedda komiska effekt som uppstår ur kontrasten mellan författarens aningslösa banalitet och hans misslyckade ansträngningar att imitera en högstämd eller högtidlig stil."

Nils-Petter Sundgren kallade "Tre solar" för ett pekoral när han recenserade filmen i TV 4. Detta fick Richard Hobert och Lena Endre i samma kanal att säga att Sundgren borde pensionera sig.

Det är väl knappast Nils-Petter som ska fundera över vad han håller på med.

I år har vi även sett en medelmåttig polisthriller, "Rånarna", och en knappt medelmåttig militärthriller, "Hotet".

Inga ljusglimtar?

Jodå.

"Hip hip hora!" är en bra film som ses av en glädjande stor publik. Carl-Johan De Geers "Med kameran som tröst del 2" är också mycket sevärd, men har inte nått så många.

Årets bästa svensk än så länge är Killinggängets "Fyra nyanser av brunt".

Men den har inte blivit en publiksuccé. Långt ifrån.

Killinggänget ville nämligen sköta marknadsföringen själva, en strategi som verkar ha gått ut på att så få som möjligt ska se filmen på bio.

Killingarnas idé om att ha turnerande premiär en stad i taget gjorde att publiken inte kunde se filmen när uppmärksamheten och intresset var som störst.

Kanske en ond komplott från SVT som vill att svenska folket ska se "Fyra nyanser av brunt" först när den visas som tv-serie?

Nu har svensk film tagit sommarlov och vi hoppas på hösten. Lukas Moodyssons nya. Tova Magnusson-Norling debuterar med "Fröken Sverige". "Populärmusik från Vittula" är vi nyfikna på, liksom Mikael Håfströms "Strandvaskaren". Kay Pollak har gjort sin första film sedan "Älska mej" 1986. Med mera.

Vi tror på en svensk filmhöst.

Galenskaparna och After Shave har inte biofilmat sedan "Monopol" 1996. Nu har gruppens Terry Gilliam, scenografen och illustratören Rolf Allan, sammanställt sin och humorgängets historia i praktverket "Scenbilder"(Warne förlag).

Om alla föreställningar, filmer och tv-program sedan gemensamma debuten "Skruven är lös" 1982.

Det är en härlig bok att bläddra i, i synnerhet för oss som följt deras karriär. Här finns skisser och detaljer, hur idéer föddes och en del förkastades.

En tungviktsbok man fastnar i.

Dagens rätt

Jens Peterson