Ja, alla kan ju inte se ut som Thommy Berggren

NÖJE

Helen Sjöholms underbara sång i "Så som i himmelen" är en av filmens många starka scener. Men leta upp henne även på hyllningsskivan till Ted Gärdestad.

"Come give me love" är ännu en fullträff.

"Fånga en ängel" heter albumet där olika artister gör Ted Gärdestad-låtar. Väldigt olika.

När man läser på omslaget ser det ut som en onödigt spretig bukett talanger av varierande sort.

Men det låter bra.

Så strunta i att läsa vem som sjunger och lyssna. Sångerna som Ted Gärdestad skrev ihop med sin bror Kenneth tolkas med respekt och innerlighet.

Förutom Helen Sjöholm måste jag ge särskilda applåder åt Lisa Miskovsky, Viktoria Tolstoy och Jill Johnson. Åsa Jinder sätter punkt så vackert med "I den stora sorgens famn".

Annars lyssnar jag mycket på Pernilla Anderssons starka nya cd "Cradlehouse". Hon sjunger innerligt och skriver väldigt bra låtar, så bra att de samsas fint med Bob Dylans "To make you feel my love" som hon gör en spröd version av. "Cradlehouse" blir ett långlivat album.

1976 kom "Hallo baby", en självbiografisk film av och med Marie Louise De Geer Bergenstråhle. Den har restaurerats av Svenska Filminsitutet och släpps nu på dvd. Långsam, men sevärd tidsbild. Carl Johan De Geers scenografi är fantastisk, interiörerna från Stockholms kulturvärld på 1960- och 70-talen underbara. Johan Bergenstråhle har regisserat dåvarande hustruns manus, och han spelas i filmen av Keve Hjelm. Carl Johan De Geer spelas av Håkan Serner. I en intervju på dvd:n berättar huvudpersonen att De Geer inte var nöjd med hennes val av skådespelare.

Han ville hellre ha Thommy Berggren som sitt alter ego.

Men alla kan inte se ut som Thommy Berggren.

Bodil Malmsten spelar Marie Louise De Geer Bergenstråhles syster i filmen.

Slumpen gör att jag ser om "Hallo baby" samma helg som jag sträckläser Bodil Malmstens nya bok "Mitt första liv".

Den är fantastiskt bra.

Hon minns sin barndoms Jämtland och tonåren i Hässelby och lite till. Det är klokt och roligt och gripande och " alldeles underbart. Då och då tänker jag på Stig Claesson när han är som bäst, inte för att Bodil Malmsten härmar någonting. Men den sortens imponerande meningar man återvänder till. När jag hade läst färdigt "Mitt första liv" började jag omedelbart läsa om den.

Mycket mer kan man inte begära av en bok.

Bodil Malmsten har gjort perfekta illustrationer i bokens anda.

De som älskade "Priset på vatten i Finistère" lär känna igen henne, men den nya boken har en annan ton.

Helen Sjöholm har dominerat Svensktoppen hela sommaren med "Du är min man". Nu är hennes Gärdestad-låt på väg in på den listan. Runt hörnet måste väl "Gabriellas sång" från Pollak-filmen vänta på att röstas in.

Mycket högre svenska toppar har vi inte. Det skulle vara när Bodil Malmsten tar med oss till Jämtland.

Det blåser en stark klar vind norrifrån i höst.

Orsaker till extas

Jens Peterson