R.E.A - skoningslöst elaka och roliga igen

Nya R.E.A skulle ha haft premiär i lördags, men Janne Åström skadade sig så illa när han repeterade in ett Hives-nummer att han inte kunde vara med.

I väntan på hans comeback spelar R.E.A en del nya och en del äldre nummer. Jag återkommer med recension när hela nya showen kan framföras.

Men tills vidare kan vi konstatera att bland de nya essen finns skoningslösa "Idiot 2004" där Anders Lundin är hysteriskt roligt som Clabbe av Geijerstam.

Regissören Hans Marklund ersätter Åström i några nummer och är riktigt bra. I synnerhet i den mycket roliga sketch som driver med privatteatrarnas dörrspringarfarser.

E står för Elak, och att de driver med artister är sig likt. Bland annat hånas After Dark (7 av 10 på elakhetsskalan) och Anna-Lotta Larsson (11 av 10 på elakhetsskalan).

Mer oväntat är det geniala numret om problemen för

tv:s utrikeskorrespondenter som varit uppkopplade via länk för många gånger. Myyyycket långsam reaktionsförmåga. Genialt.

R.E.A blir säkert ännu bättre när Janne Åström är tillbaka. Men det är omistligt sevärt redan nu.

Tills vidare går vi på bio.

Det är goda tider för svensk film. Många sevärdheter. Fler kvinnor framför och bakom kameran.

Förr var det ont om filmer som skildrade unga tjejer.

Inte i år.

Den utmärkta "Hip hip hora" kom i februari, och blev en välförtjänt publikframgång.

I höst kan vi se "Fröken Sverige" om grupptryck, kärlek och sex. "Fjorton suger" har en liknande historia som "Hip hip hora". Under en berusad fest i inledningen blir en ung flicka utsatt för övergrepp och försöker hitta ett sätta att komma tillbaka till respekt och vänner.

"Bara Bea" har manus av svensken Johan Bogaeus och skildrar 16-åriga tjejer som vill bli av med oskulden.

På bio går också den charmiga "Bombay dreams" om några tonårsflickor i Stockholm. Om bakgrund och rötter, men också om jobbiga killar och oförstående föräldrar.

Vi har också kunnat se "6 points" och "Babylonsjukan" om unga kvinnor i dagens Sverige.

På fredag är det premiär för "Falla vackert", en tragikomisk historia om en hyfsat vanlig familj som blir bankrånare för att ordna avbetalningar på huset. I centrum står en tonårsflicka. Hon ser sina föräldrar i nytt ljus, men möter också den första kärleken.

Alla de här filmerna är sevärda.

Och det kommer mera.

I år är det biopremiär för över 30 svenska filmer, och de visar upp en bra bredd. Många känslolägen, många olika bilder av svenskar i olika åldrar. Och platser.

Året inleddes starkt med den rika "Fyra nyanser av brunt". "Så som i himmelen" har blivit en välförtjänt publiksuccé.

Mycket att se nu. Fler på väg.

Kanske dags att hetsa R.E.A-gänget att göra något för bioduken också?