Radion - för allt du inte visste att du ville höra

NÖJE

Så vi sätter ihop våra blandband, letar efter den bästa radiostationen, gör spellistor och cd och köper samlingsskivor.

Allt i jakten på den perfekta musikmixen.

Sommartider är restider. Långa timmar i bilar. Tågresor och flyg behöver kompmusik. Toner till tysta tält och sommarstugor.

Ipoden är bäst för den som vill resa i sin egen ljudbubbla. Man kan både välja musik OCH överraskas av i vilken ordning låtarna kommer. Med tillräckligt stor spellista hinner man glömma bort vilken musik man laddat ned.

Men kanske vill man helt överraskas av vad som spelas. Även den bästa bland-cd blir till sist för välbekant.

Så man sätter sitt hopp till radion.

Man kan tro att det är lättare att hitta bra musik på radion på bilresa i USA. Man kan tro fel.

Men man får åtminstone lyssna på saker man inte skulle lyssna på annars. Det kan vara stärkande för själen.

Det finns för många countrystationer, även för oss som gillar country. Så man searchar sig fram i hopp om att hitta något bättre. Något som alla kan enas om.

Man hoppas på magin. Att bilradion ska spela något som just där och just då känns magiskt, bara för att man själv har för många romantiska ideer om sånger och platser. Och kan för många låtar som snurrar kring amerikanska ortsnamn.

Det kan bli alldeles rätt.

På väg genom åskstormar mellan New Orleans och Memphis fastnar vi för en kanal som spelar Steely Dan. Efter det kommer, ”Born in the USA” med Bruce Springsteen, ”Keep on rocking in the free world” med Neil Young och ”Sweet home Alabama” med Lynyrd Skynyrd.

En tår trillar sakta nedför kinden på Pet Sounds-Stefan som kör bilen.

Inget är så sårbart som stora starka medelålders män.

Andra musikstationer kan få en att grubbla på saker man aldrig tänkt på.

Jag har varit onödigt intresserad av musik så länge jag kan minnas, och har vänner som är mer illa däran, och trodde jag hade hört alla rocklistor och indelningar man kan göra. Som att band med geografinamn är kassa.

Men färger!? En radiostation spelar sånger med band som har färger i namnet. Som Red Hot Chili Peppers, Black Sabbath, Blue Öyster Cult, Green Day och Average White band.

Hmmmm. Vild diskussion. Gillar vi band som har färger i namnet? Är Pearl en färg? Gillar vi ens Pearl Jam? Räknas James Brown?

Tack vare en radiostation utanför Washington upptäckte jag också att Paul Anka är på väg att släppa en cd med swing-versioner av rocklåtar. Ända till nu har världen klarat sig utan ett storband som spelar jazziga tolkningar av Nirvanas ”Smells like teen spirit”, Oasis ”Wonderwall”, Rocky-hiten ”Eye of the tiger” och Van Halens ”Jump”. Paul Anka har äntligen rättat till den bristen.

Radion är scenen som får oss att höra saker vi inte visste att vi ville höra. Här hemma är det Sveriges radio som söker de vita fläckarna.

Radio. Kan vara ett djärvt val i sommar.

Jens Peterson