Jag ser fram emot ”Fröken Julie” på bio

NÖJE

Att göra ny film av ”Fröken Julie” är en utmärkt idé.

Att komma nära ansikten och känslor när Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie spelar upp dramat om herrskap och tjänstefolk, makt och sex.

Jag såg tisdagens nypremiär i Stockholm. ”Fröken Julie” fick stående ovationer. Thommy Berggrens uppsättning har flyttat till Stora scenen och fyller sitt större utrymme och mer därtill.

Intensiv. Känslor som räcker långt.

Men det är skillnad på teater och film.

På scen väljer publiken var den vill fästa blicken. På en naken Mikael Persbrandt som står långt bak och tvättar sig efter älskog? Eller på Maria Bonnevie som samtidigt spelar piano på andra sidan?

På film väljer kameran vad vi får se.

På film känner man inte doften av cigarren som Persbrandt röker medan betjänten i andra akten bröstar upp sig mot den förkrossade Julie.

1951 gjorde ”Fröken Julie” också succé på Dramaten, och Alf Sjöberg filmade den med Ulf Palme och Anita Björk. Stor succé och Guldpalmen vid världspremiären i Cannes.

Pjäsen utspelas i ett kök hela tiden. I Sjöbergs film får man se personer som bara nämns i pjäsen.

1991 satte Ingmar Bergman upp ”Fröken Julie” med Lena Olin och Peter Stormare.

Jag såg uppsättningen i New York – ännu en internationell triumf. Julie fungerar på alla språk.

Och biobiljetterna räcker till fler.

Det ska bli mycket intressant att se hur Thommy Berggren nu gör film. Vad hamnar i närbild, vad väljs bort?

På Stora scenen får vi höra Maria Bonnevie stöna fram fröken Julies orgasm – men inget se.

Allt eller inget. På scen är det kött och blod.

Det lär det bli även på film.

Tidigare filmade ”Fröken Julie”

Jens Pettersson