Krönika

Jens Peterson

Fler filmer borde lyftas fram

Jens Peterson om nomineringarna han saknar

NÖJESBLADET

Bra nomineringar till Guldbaggen.

Men för få.

När vi har starka filmår borde det finnas fem nomineringar i varje klass.

Det har funnits svenska filmår när det har varit svårt att få ihop tre kandidater till bästa film.

Inte 2010.

Då hade jag lätt kunnat fylla på i alla kategorier.

Juryns val är goda val. Men ett sådant här filmår skulle fem nominerade ge uppmärksamhet åt fler sevärdheter.

Någonstans borde det finnas pris för de animerade mästerverken ”Vem?” samt ”Fröken Märkvärdig och karriären”. Specialbaggar kanske?

Här är några som också kunde fått vara med:

”Snabba cash” som bl a bästa film.

”Himlen är oskyldigt blå” som manus och film. Och fler biroller.

Kvinnliga birollerna i ”Cornelis”.

Dramat ”För kärleken” som försvann i sommaren.

Manus och skådespelare i kvicka ”Fyra år till”.

Kristian Petris hypnotiska ”Ond tro”.

Stefan Jarls dokumentär ”Underkastelsen”.

Några filmer nådde inte den publik de förtjänar. Man kan också konstatera att Filminstitutets stöd till sommarbio inte resulterade i någon rusning till de utvalda filmerna.

Publikmässigt blev 2010 ett mellanår. ”Avatar” och ”Inception” och några filmer till gick mycket bra, annars var det som vanligt under 2000-talet. Dagens Nyheter hade på tisdagen en märklig artikel där det stod så här:

”Biobesöken i landet ligger på en rekordhög nivå. Bortsett från rekordåret 2009 med ”Millennium”-filmerna har biobesöken inte varit så många på 50 år.”

Det är lögn.

Sanningen är att biobesöken minskat jämfört med 2009. Var 2009 ett rekordår? Nej.

Så här är besökssiffrorna i Sverige de senaste åren:

18, 1 miljoner (2001), 18,2 miljoner (2002), 18,1 miljoner (2003), 16,6 miljoner (2004), 14,6 miljoner (2005), 15,3 miljoner (2006), 14,9 miljoner (2007), 15,3 miljoner (2008) och 17,3 miljoner (2009).

Och nu har de minskat. Till och med oktober är det 11,6 miljoner biobesök i Sverige, och 2010 lär hamna i bästa fall kring 15–16 miljoner.Man behöver alltså bara gå tillbaka några år för att se att biobesöken var fler.

Bästa på 50 år? Vilket skämt. Så här många biobiljetter köpte svenskarna i början av 1970-talet: 25,9 miljoner (1971), 25,2 miljoner (1972), 21,7 miljoner (1973), 23,9 miljoner (1974) och 25,3 miljoner (1975). 1960-talet hade högre publiksiffror. Det sjönk sedan, och 1989 gjordes till exempel 19,2 miljoner biobesök.

Visst är det kul om vi får upp biobesöken igen, men några 50-åriga rekord lär vi inte slå när biograferna är färre och hembio bättre.

Men unna dig en svensk film.

”Svinalängorna” går till exempel på 65 biografer runt landet.