Bruce borde hålla sig till konserterna

NÖJE

Bruce Springsteen som filmskådespelare?

Inte hans bästa stunder.

Men han och hans musik har haft viktig närkontakt med filmen.

Jens Peterson.
Jens Peterson.

Låten ”Born in the USA” skrev Bruce Springsteen 1981. Tänkt till en film med det namnet som regissören Paul Schrader skulle göra. Men Springsteen tyckte så mycket om den sång han fick till att han behöll den. Och det blev också namnet på succéalbumet 1985.

Paul Schrader fick ett tack på omslaget. Han fick också en annan låt som kompensation. ”(Just around the corner to the) Light of day” skrevs till filmen ”Light of day”, där den sjöngs av Joan Jett. Det var den historien, om bandet The Barbusters med rockande syskon från arbetarklassen, hade arbetsnamnet ”Born in the USA”.

En annan av Springsteens sånger, ”Highway patrolman”, inspirerade Sean Penn att skriva manuset ”Indian runner”. David Morse och Viggo Mortensen som bröder på varsin sida lagen.

Bruce Springsteens sånger hörs i många filmer, men ett par med stor betydelse skrevs direkt för filmerna. ”Streets of Philadelphia” och ”The wrestler”.

Springsteen slog igenom stort på 1980-talet, rockvideons årtionde.

Hans ”Dancing in the dark” regisserades av Brian De Palma. John Sayles, fine filmaren bakom storverk som ”Lone star”, samarbetade också med Springsteen. Sayles ligger bakom ”Born in the USA”, ”I’m on fire” och ”Glory days”.

Jonathan Demme, Sean Penn och Tim Robbins gjorde också videor till Springsteenlåtar.

Bruce Springsteen är en fantastisk personlighet på scen. När han ska spela någon, som i en rockvideo, ser han ofta obekväm ute.

Det gäller också när han ska spela sig själv – han verkar ändå generad. I underbara ”High fidelity” är John Cusack skivaffärsinnehavare med kärleksproblem.

Som musikfanatiker tror han förstås att svaret på livets problem finns i sånger. I en scen möter han Bruce Springsteen, som spelar sig själv. Sångaren ger råd om varför Cusacks rollfigur bör återse gamla flickvänner och få svar på sin oro om hur det gick fel.

En kul drömscen i en film som hyllar skivbutiker.

Men den visar också att Springsteen är klok som inte gör som alltför många musikerkolleger och satsar på spelfilmsroller.

Konserten är hans scen.

Det räcker så bra.