Han gav choklad-älskare ett ansikte

Lars Amble bjöd oss på många godsaker och skratt

1 av 2
Björn Gustafsson och Lars Amble i en av de klassiska reklamfilmerna för choklad.
NÖJE

Lars Amble gjorde många bra saker. Både på scen och bakom. Behärskade Shakespeare och arbetade med Ingmar Bergman på Dramaten. Fick Sverige att skratta i finurliga farser.

Och gav chokladälskare ett ansikte.

Det hände på den tiden då reklamfilmer inte förstörde tv-program och långfilmer utan enbart visades på bio. Det gjordes även reklamfilmer som var så bra att man gärna kom i god tid till filmen för att se dem.

Roy Andersson regisserade många av de bästa. Bland annat filmerna som sålde mjölkchokladen Fazer med start 1976.

Lars Amble hade huvudrollen med Björn Gustafssson. Amble satt till exempel med en tidning och en chokladkaka på en parkbänk när hans såg sin bekant närma sig. Proppade fort in all choklad i munnen för att slippa bjuda.

Ett av många exempel på Lars Ambles komiska begåvning som skådespelare. Han kunde visa andra sidor också, från ”En handelsresandes död” till en roll i Hasse Alfredsons ”De enfaldige mördaren”.

Redan 1959 var han med i ungdomsdramat ”Raggare” och 1968 spelade han i Janne Halldoffs allvarliga drama ”Korridoren” med Per Ragnar som samvetsöm läkare och Lars Amble som hans motpol till kollega.

Lars Amble gjorde flera filmer med Halldoff, komedierna ”Firmafesten” och ”Bröllopet”. Han hade också roller i de gigantiska publiksucceerna ”Repmånad” och ”Göta Kanal”. Han var en skicklig medspelare till många stjärnor.

Han gjorde flera filmer med Magnus Härenstam och Brasse Brännström, och de arbetade ännu mer tillsammans på teatern. Lars Amble var konstnärlig ledare när de drev Maxim-teatern i Stockholm, och tillsammans med Barsse Brännström översatte, bearbetade och satte han upp flera komedier och musikaler.

Där kom succeer som ”Skål”, ”Arsenik och gamla spetsar” och ”Sugar”, deras version av ”I hetaste laget”.

Under åren när Brasse inte ville stå på scen arbetade de två tillsammans bakom kulisserna som radarpar. Jag minns många underhållande kvällar på Stockholms privatteatrar. Lars Amble visste hur man fick folk på gott humör.

Ibland genom att spela den dominerande figuren som man fick skratta åt. Den som gjorde bort sig.

Som försökte stoppa hela chokladkakan i munnen, men snopen fick se att kompisen bjöd från sin kaka.

Hans rollfigur kunde snåla med sötsakerna. Men Lars Amble var generös och bjöd oss på många godsaker och skratt.