Nya Sonic – fetare, dyrare och bättre

NÖJE

I en tid då journalistik helst ska sekundpubliceras och sällan ges chansen att gräva på djupet gör Sonic precis tvärtom. Resultatet är ett nytänt musikmagasin som inte varit lika passionerat på flera år.

Det undgår väl inte någon att journalistiken genomgår ett
stålbad. Den digitala verkligheten har, likt musikindustrin, fått tidningar, mediehus och inte minst vår frodiga flora av magasin att slåss för både intäkter och överlevnad.
Upplagorna minskar. Annonsörerna blir färre. Alla jagar lösningen på ekvationen som ska få de nya digitala inkomsterna att möta fallet. Till det kommer dessutom diskussionen om vilken roll journalistiken ska ha i framtiden, när informationen flödar och alla i praktiken kan vara sin egen publicist. Det gäller inte minst nischad journalistik som den om musik.
Det finns olika sätt att möta den nya tiden. Men det var länge sedan jag kände mig så genuint glad över ett magasin som det av chefredaktören Pierre Hellqvist förändrade Sonic. Med förra numret som startskott bromsade han utgivningstakten, gjorde tidningen 30 sidor fetare och höjde priset. Och framför allt, musikmagasinet blev ännu mer djuplodande och fick ett genomgående tema från första
till sista bokstav.
Kanske var premiärnumrets skivsamlartema öppet mål för just en vinylsamlande dåre som jag men entusiasmen som bar upp varenda artikel var ren inspirationsdynamit. Sonic har visserligen alltid varit en gedigen och unik pjäs i den svenska magasinshyllan, alltid välskriven in i minsta notis. Initierad och engagerad. Men nördnivån i det här numret var omöjlig att inte slukas upp av. Det var väldigt länge sedan jag läste ett magasin från pärm till
pärm och ändå ville ha mer när de 116 sidorna var över.
I dagarna kommer andra numret sedan förvandlingen, träffsäkert helt ägnat Göteborgs musikscen så här mitt i Hellström-febern. Om det eller vinylnumret är den kommersiella succé som ett sånt här kulturmagasin så desperat behöver i dag vet jag inte. Men jag hoppas.
Sonic förtjänar det. Den svenska musikjournalistiken förtjänar det.

Joacim Forsén