Alla iskalla hjärtans dag firas på Netflix

”House of cards” är tillbaka – elak in i märgen

NÖJE

Står geléhjärtana dig upp i halsen en dag som denna?

Netflix har det ultimata motgiftet.

För i Beau Willimons Washington DC finns det ingen som helst kärlek i luften.

Och ja, det säger jag som att det är en bra sak.

På självaste alla hjärtans dag är ”House of cards” tillbaka.

Serien om en machiavellisk politikers kallblodiga klättrande till toppen, som förra året satte Netflix på kartan som en betydande producent av kvalitetsdrama, skrev tv-som-egentligen-inte-är-tv-historia på Emmygalan – och blev något av en affischserie i den pågående tv-revolution som handlar om hur vi ska konsumera mediet framöver.

För Netflix distributionsmodell bekräftade ju inte bara det vi tyckt sedan länge – att vi ska kunna titta när vi vill och var vi vill. Utan sa oss även att vi faktiskt kan få ALLT på en gång. Att tv-seriekonsumtion som hetsätning är en framtidssport.
 

Och nu släpper de alltså 13 nya avsnitt på ett bräde.

Jag har sett fyra – och ser en thriller som alltjämt är en våldsam prestation vad gäller atmosfär, skådespeleri och rent underhållningsvärde. Men som också onekligen är mer av en smaksak än serier som ”Mad men” och ”Breaking bad” – vars kvalitet ingen riktigt kan bråka med.

För ”House of cards” är en annan typ av varelse. Mer ensidig, och utan några nyanser. Elak in i märgen traskar den runt nere maktens smutsiga korridorer utan att någonsin låta oss komma upp och ta luft.

Och vår guide – Kevin Spaceys Francis Underwood – kan egentligen inte ens kallas för antihjälte. För han har inga som helst försonande egenskaper.

Innanför sitt skal av förledande, gammaldags sydstatscharm är han bara ett rasande makthungrigt monster.

Man får nog förlåta folk som tycker att det är alienerande.

Och jag kan förstå varför ”House of cards” inte riktigt kvalar in i tv-seriernas hall of fame.
 

Men seriens bästa trick, och det som gör att jag hänger kvar i den kalla geggan av hänsynslöshet, mord och sex som maktutövande, är att Francis – genom att bryta den fjärde väggen och tala direkt till oss i publiken – då och då gläntar på dörren till sin skeva men geniala hjärna.

Det må vara omöjligt att känna några sympatier för karln.

Men när man själv är inbjuden som medbrottsling, blir det ändå svårt att låta bli att heja på honom.

KARROMETERN

Stekhett

”En clown till kaffet” (Kanal 5) började svagt – men har tagit sig kraftigt i kragen. De senaste avsnitten har varit suveräna.

Ljummet

Att Gina Dirawi leder Grammis 2014 i SVT är lovande. Men vad har hon fått att jobba med? Känns som att det blåser trötta manusvindar just nu...

Iskallt

Nya avsnitt av ”Anger management” i TV 6 på måndag. För den som tycker att ”2 1/2 män” är för raffinerat.