Antihjälten är inte död men han behöver vila

1 av 3 | Foto: AP
Stekhett Benjamin McKenzie – från ”OC” via ”Southland” till ”Gotham”. Mannen är skolboksexemplet på hur en tonårsserieskådis ska spela sina kort för att gå vidare i karriären.
NÖJE

Hjältar.

Vi behöver ett par sådana nu. Utan prefixet anti.

Ända sedan James Gandolfini förförde oss som Tony Soprano har antihjälten varit mer eller mindre synonym med kvalitetsdrama. Och de senaste femton åren har de företrädesvis vita, medelålders männen som gjort dåliga saker med karisman intakt avlöst varandra, i serierna som kommit att bli de verkliga affischnamnen för televisionens nya guldålder.

Nu ryktas det dock att kulten kring antihjälten följde med Walter White ner i graven.

Att vår svindyrkan kulminerade med ”Breaking bad”; en serie som introducerade oss för en hederlig medborgare, som aktivt valde att förvandlas till ett ­odjur framför ögonen på oss.

Vart ska antihjälten ta vägen efter det? Vem ska toppa hans djävulskap?

(Don Draper må visserligen ha några bägare kvar att svinga, men han tillhör snart också tv-historien – och har dessutom aldrig varit i närheten av Walter White-asig.)

Själv skulle jag inte vilja dödförklara antihjälten helt. Komplexa människor med ett inre mörker och en fri tolkning av de etiska reglerna kommer alltid att vara intressanta.

Och de behöver inte nödvändigtvis vara vita. Eller män. Eller medelålders.

Så det finns givetvis många bra historier kvar att berätta.

Nej, antihjälten är inte död. Men – han är trött. Det har gått inflation i honom, och det finns för många blodlösa kopior av honom, för så fort det ska signaleras att här kommer ett stycke kvalitetsdrama ska han in och riva av ett depraverat nummer.

Han är sliten helt enkelt, efter att länge ha spelat huvudrollen i tv-kanalernas kapprustning i mörker, amoral och hopplöshet.

Det är inte det att jag vill se en massa hurtig glad-tv. Men antihjälten bör inte längre fungera som något slags dramaturgiskt stödhjul.

Då är det mer spännande att se vilka berättelser som kan fungera utan antisnuttefilten, och få oss att bry oss om hjältar av mer klassisk typ igen.

En serie som har gjort detta med bravur i flera år är ”Justified”, och en ny som lovar gott är ”Gotham”, vars Benjamin McKenzie är perfekt som James Gordon. Redbar, men inte tråkig, med ett stråk av oregerlighet och ett visst mått av svärta.

Antihjälten får gärna komma tillbaka snart.

Men just nu behöver han vila, för att kunna kännas som ett original igen.