Amerikanerna ratar svenska jultraditioner

Nåja, riktigt likadant är kanske att ta i.

Julaftonskvällen bjöd på party i Hollywood Hills.

Ett palmträd invirat i kulörta julgransljus utgjorde julgran.

I stället för snödrivor och bitande kyla under fötterna fick vi en klar kväll med 15 plusgrader, öppen terrassdörr och milsvid utsikt över Los Angeles neonhav.

Julbordet bestod av rödkål, fläskfile, spenatpaj och nutelladoppade kakor.

Värden – från München – bjöd på champagne, rött och vitt vin samt någon sorts glögg spetsad med rom.

Vi gäster var nästan alla invandrare i förskingringen.

Men en och annan amerikan fanns också i sällskapet. Som LA-polisen – förlåt, kaptenen inom LAPD, som han så noggrant betonade titeln – den kortväxte Hollywoodagenten och talpedagogen med rockstjärneutseende.

Feststämningen höll på att komma av sig när den långbenta fotomodellen från Balkan anlände i sällskap med sin mamma och knarrige pappa.

Efter ett par rejäla romkoppar började pappan redogöra för sin ungdoms dagar som stridspilot. När det framkom att han tjänstgjort under andra världskriget utbyttes oroliga blickar bland framför allt de tysktalande gästerna.

Deras farhågor besannades när det visade sig att han skjutits ner över fiendeland och sedan tillbringat fyra år i ett tyskt koncentrationsläger.

Men feststämningen räddades när han försäkrade att han behandlats väl i lägret och att flera av vakterna blev hans kompisar.

Ute vid poolen senare jämfördes jultraditioner.

– I Japan firar vi egentligen inte jul, sa Yoki.

– Men vi har börjat med julafton och använder det som skäl till att ställa till med fest.

Det – ansåg framför allt de mer högljudda romdrickarna – var en sund asiatisk utveckling.

Det var bara när undertecknad berättade om den svenska julaftonstraditionen med Kalle Anka som det höggs i sten.

Amerikanerna, som när de växer upp matas med tecknade serier från morgon till kväll, skakade på huvudet och misstänkte att det hade snorklats i bålen.

Ansträngningarna att förklara drunknade i en berusad norrmans hojtande om Farbror Joakim som det mest urbota korkade namn han någonsin hört.

– Onkel Skrue heter han, utropade norrmannen bestämt.

– ONKEL SKRUE!

Det bjöds laget runt på en ny romkopp.

Sen dansade vi runt palmen.