Leenden blev svordomar

Tom Hanks råkade ut för renoveringen från helvetet i ”Hem dyra hem” (1986).Magnus Sundholm får känna av något liknande.
Tom Hanks råkade ut för renoveringen från helvetet i ”Hem dyra hem” (1986).Magnus Sundholm får känna av något liknande.
NÖJE

Tre dagar efter ­Golden Globegalan påbörjas trapprenoveringen som ska ta ­fyra dagar.

Det var den 16 januari.

De håller på fortfarande.

Hantverkare är tydligen det som det klagas mest på i Sverige.

Ni skulle se hur det funkar här.

Ojojoj.

På pappret är det en relativt ­enkel operation. Tapeter ska bort. Heltäckningsmattan – ja, de lägger såna i trapphus här – ska bytas. Väggar och tak ska sprejmålas. Därefter ska bårder spikas upp.

Fyra dagar, alltså.

Vi är nu inne på arbetsdag 33. ­Nästa deadline är högst osäker. ­Utrivningen gick på ett par timmar ­(Demolering är trots allt rätt svårt att fucka upp).

Sen började cirkusen.

Målningen av väggen gjordes tvärt emot instruktioner med matt färg, något som skapar märken ­bara någon kommer åt ytan.

Således fick den göras om. ­Nästa lager hade rätt glansig yta. Däremot var det fel gråfärg.

Till slut blev det tredje gången gillt.

– Det gör inget, sa en av målarna glatt.

– Vi hade budgeterat för tre försök.

De avslutade sedan med att ­spika dit lister längs golv och dörrar och måla dem vita.

Dagen därpå anlände mattläggare till trapphuset. De kom från en annan firma. Förmannen jonglerade med en mattskärare medan hans medarbetare släpade in mattan.

– Borde inte mattan lagts in ­innan listerna spikades fast? frågade jag försiktigt.

Han kliade sig i huvudet.

– Jo, du har rätt, sa han och drog fram ett måttband.

Efter en kontroll längs golvet kom han på fötter.

– De har satt listerna för högt. Det kommer att bli mellanrum.

– Det kommer inte att se klokt ut, sa jag.

– Well put, sa han.

Det var i onsdags. I går återvände målarfirman. De bröt loss listerna. Borta var deras leenden. Mellan den höga latinomusiken hördes svordomar på spanska.

Att det blir kaos när något ska ­fixas här är inte så konstigt.

Under byggnadsboomen för några år sedan besökte jag Las ­Vegas. I taxin in till stan frågade chauffören om jag ville ha ett jobb. Han sa att byggbranschen skrek efter folk. Jag sa att jag hade tummen mitt i handen.

– Det gör inget. Du lär dig. De anställer alla.

I dag är det långt ifrån lika lätt. Men kraven på utbildning eller erfarenhet lämnar en del att önska.

I går stacks ett meddelande in under min dörr. Väggarna ska målas om. Matta ska läggas. Listerna ska spikas dit. I den ordningen.

Det ska ta fyra dagar.

1 av 3
Hett: Får de avslutande tre delarna i Jane Campions miniserie ”Top of the lake” på sex ­delar. De är ruggigt bra.

Hot och not!