Med Bard kan vi vinna i Aten

NÖJE

KARLSKRONA

Alexander Bard tycker mycket.

Bland annat att vi inte ska skicka Kikki Danielsson till Aten.

Han har rätt.

Bard överdriver inte.

Jag tror inte heller att det fungerar att skicka en Kikki eller en Bengtzing till Aten – hur älskvärda och bra deras bidrag än är.

Det går tyvärr inte att vrida tillbaka klockan till 1985. Många har försökt och ingen har lyckats, tro mig.

I Grekland kommer det att krävas en låt och en artist med internationell sprängkraft - en låt och en artist som vågar och vill och kan marknadsföra sig själv och göra långa pr-turnéer för att locka kontinentala väljare till telefonerna.

Annars kommer Sverige att bli ett bittert blåbär i division två. I längden kan även Melodifestivalens framgångsrika deltävlingar reduceras till navelskådande talangjakter där deltagarna enbart slåss om topplaceringar på Svensktoppen eller i Lasse Holms senaste "Diggiloo"-paket.

Världen är större än så.

Och Bodies Without Organs kan vara lösningen på problemet.

Gruppen har sju hitsinglar i ryggen. De har slagit igenom och blivit stora i 20 länder: ofta i länder bakom den forna järnridån, länder som numer brukar avgöra vilka artister som flyger eller faller i Eurovision Song Contest.

Kan vara bra att veta.

Jessica Folcker hinner knappt klippa navelsträngen och väga moderkakan innan hon ställer sig på scenen igen. Vet inte vad jag ska tycka eller tänka om det.

Jag har ju aldrig varit gravid själv.

Återkommer när vattnet går.

Markus Larsson