Publiken vill ha ett lyckligt slut

NÖJE

ÖRNSKÖLDSVIK

Nanne leder.

Den gula ledartröjan är hennes.

Det enda som kan stoppa henne är ”Idol”-generationen.

De första repetitionerna var något missvisande.

Bidragens kvalitet i Örnsköldsvik är betydligt högre och jämnare än jag bedömde i förrgår.

Och det verkar som att publiken vill se sagor med lyckliga slut i år.

Jönköping hade Anna Books comeback.

Göteborg hade en blyg skolfröken från Munkedal. Örnsköldsvik har en Nanne Grönvall som gör sitt första riktigt stora framträdande sen sjukdomen.

Med den bakgrunden – och hennes explosiva scenenergi – måste hon fortfarande räknas som kvalheatets stora favorit.

Men bakom henne ;surrar ett getingbo – med två Idoler och en gammal dansbandssångare i spetsen – på allt högre volym.

Här bredvid ser ni som vanligt vilka jag tror det handlar om i kväll.

Tror, inte vet.

I Melodifestivalen kan man bara gissa vad tv-tittarna föredrar.

Jag vet ju inte vad du – just du som läser det här – dricker framför tv:n.

Brukar du lukta på glöggen?

Då kanske du tycker att MissMatch är så yeah, yeah och wow, wow och voff, voff i kväll.

I så fall bör du spola kröken – för gott.

Det heter att Melodifestivalen ständigt måste utvecklas och följa med sin tid.

Det gäller även reglerna.

Reglerna för hur och när låtarna får spelas offentligt före deltävlingar och finaler är numer omöjliga att följa.

Ingen bryr sig om dem. Artisternas låtar och uppträdanden läcker ut på nätet så fort någon hör dem genom replokalernas betongväggar eller efter de har sänts på tv. Eller så lägger SVT själva ut dem för tidigt på sin hemsida av misstag.

Så jag fick plötsligt en helt galen idé: Skrota dem.

Rätt låt måste vinna.

Inte Sheida.

Markus Larsson